ÅSIKT

Grattis Daniel och Victoria!

Foto: LOTTE FERNVALL
Dagen B I?dag gifter sig kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Bröllopet, som har både anhängare och motståndare, kan ses som en modern saga.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Så är det då äntligen dags. Daniel får sin prinsessa och om inte halva kungariket så i alla fall Västergötland som hertigdöme. Och Victoria får sin prins, trots sociala konventioner och rynkade näsor.

En modern saga.

Två olika läger

De senaste månaderna har det talats mycket om traditionen och om principer. Monarkin uppmuntrar till sådant. För anhängarna representerar den eviga värden, stolta seder och ett ärorikt förflutet.

För motståndarna är monarkin själva sinnebilden av ett förmodernt, odemokratiskt privilegiesamhälle. En kvarleva från en annan, mörkare tid.

Sanningen är nog att båda har en smula fel. Visst finns alla symbolerna där under dagens bröllop. Klassmarkörer och maktsymboler från förr. Hästdragna vagnar, glittrande tiaror, soldater som skyldrar gevär och den andäktiga allmänheten. Kungligheter från de delar av världen där sådana finns och folkets valda ombud som ödmjuka undersåtar.

Och ändå – dagens kungliga bröllop har mycket lite med monarkins traditionella roll att göra. Snarare måste det ses som manifestation av en institution som opportunistiskt anpassat sig till tiden och maktförhållandena.

Självklart centrum

För det är ju så det är. Dagens kungahus utgör ett slags självklart centrum i en starkt kommersialiserad kändiskultur, där måttet på framgång kan mätas i löpsedlar och veckotidningsomslag. De kungliga är vår yppersta inhemska råvara – en industri där självutlämnande politiker och dokusåpadeltagare utgör basvaror.

Som Mikael Persbrandt, men med mindre krav på prestation.

Det känns ganska långt från föreställningen om en monark som styr landet i krig och i fred.

De blåblodiga bröllopsbesökarna till trots, dagens ceremoni blir dessutom en demonstration av hur just de blodsband som är monarkins kärna har gått ur tiden. Det blev ingen prins från något utländskt kungahus, ingen ung man från riddarhuset och ingen mystisk aristokrat som fick föra prinsessan till altaret.

Föra till altaret, förresten. Inte ens på den punkten är traditionen oomstridd.

En modern saga

Kronprinsessan gifter sig med Daniel Westling, med rötter från Ockelbo. Ers Kungliga Höghet Prins Daniel. Sådant hände i sagorna, men knappast i en monarki som tar nedärvd duglighet allvarligt.

Vi har inte ett statsskick. Vi har en barnbok.

I sagorna skulle Daniel dessutom ha varit en herdepojke. Personliga tränare är strängt bannlysta.

En annan dag skulle frågan vara given. Vad ska vi med en sådan monarki till?

Men just i dag är också svaret givet. Det är en fantastiskt bra historia.

Så – utan titlar eller ett spår av underdånighet – ett stort grattis till Victoria och Daniel.

IP