ÅSIKT

Krockar med verkligheten

"Vårdnadsbidraget har vägts och värderats och befunnits mycket kristdemokratiskt”

Foto: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
en profilfråga Kristdemokraterna håller riksting i Örebro. För Göran Hägglund och partiet är vårdnadsbidraget en stor profilfråga.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ett litet och nästan helt marginaliserat parti håller riksting i Örebro. Kristdemokraterna har skvalpat runt i fyraprocentsträsket i stort sett konstant sedan förra valet. Men säga vad man vill om Göran Hägglund: skraj för verklighetens siffror är han inte.

”Jag hade varit mer oroad om vi legat på högre nivåer”, sade han till TT helt nyligen.

Då kan Hägglund förmodligen få behålla sitt lugn. Den fråga – vårdnadsbidraget – som han och partiet tänker satsa särskilt på i valrörelsen kommer knappast att ge något lyft.

Politiskt allmängods

Äldreomsorgen och vården och så kallade kvalitetshöjande insatser, som tog stor plats i Hägglunds inledningstal och som KD också lär späcka sitt valmanifest med i augusti är politiskt allmängods.

Det senaste utspelet, att medborgare som drabbas av det offentligas försumlighet ska få särskild ersättning, ligger det först något lockande i. Kommuner skulle tvingas bygga ut dagis och Försäkringkassan göra sina utbetalningar i tid. Men det är populism och har stora likheter med alla de vårdgarantier som aldrig fungerat.

En profilfråga

Vårdnadsbidraget är profilfrågan och den är partiet ensamt om att verkligen kämpa för, inom regeringen och mot oppositionen. Allianskollegorna tolererar det men det är inte mer. Folkpartiet är öppet avogt.

Och det går inte att säga annat än att vårdnadsbidraget är ett stort misslyckande, politiskt och som barnomsorgsform. Utfallet av en reform bedöms ju till stor del av mottagandet av den och när det gäller vårdnadsbidraget är det inte särskilt smickrande för Hägglund.

Frånstötande bidrag

Sedan det frivilliga bidraget blev tillgängligt för två år sedan har det bara införts i knappt hälften av landets kommuner. Röstmässigt har det inte tillfört kristdemokraterna något. Att opinionsläget skulle varit än värre utan reformen är inte troligt. Hägglund har utlovat en utvidgning i form av ett obligatorium och en fördubbling av bidraget till 6? 000 kronor per barn och månad. En dryg månad har det löftet kunnat sjunka in. Men det har varit stiltje.

Vårdnadsbidraget har vägts och värderats och befunnits mycket kristdemokratiskt. Det är uppenbart konservativt i sin kvinnosyn. Det faller väl in i partiets bakåtsträvande familjepolitik och allmänt reaktionära hållning i livsstilsfrågor.

Helt naturligt och självklart för Göran Hägglund.

Frånstötande för verklighetens folk.

KA