ÅSIKT

Tafsa inte på tryckfriheten

Skandalen handlar om en tidning som medvetet har satt i system att bryta mot lagen

Foto: KIRSTY WIGGLES-WORTH/AP
mediemogul Rupert Murdochs medieimperium kantas av skandaler och olagliga arbetsmetoder. Det är på tiden att Storbritanniens mediemarknad diskuteras.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kändisar, otrohet, mord, nakna bröst och främlingsfientlighet. De brittiska kvällstidningarna har världens bästa rubrik­sättare men deras journalistik är oförskämd, överdriven och opålitlig. Oftast. En ekokammare för människors för­domar – mer än en granskare.

Kändisar och politiker hängs ut i hänsynslös skadeglädje, de flesta problem kan härröras till invandrare och allt som är ”icke-brittiskt”. Men den pågående skandalen runt News of the World och Rupert Murdochs medieimperium handlar inte om bra eller dålig journalistik.

Den handlar om en tidning som medvetet har satt i system att bryta mot lagen.

Skapade egen stat

News Corporation skapade en egen stat inom staten: korrumperade polisen, avlyssnade människor och skrämde ­politiker till att se genom fingrarna.

Paul Stephenson, chef för London­polisen avgick på söndagen. News of the Worlds förre chefredaktör Andy ­Coulson, som gripits, var fram till i vintras premiär­minister David Camerons presschef. ­Tony Blairs förre medierådgivare, Lance Price, säger att Murdoch under åren med Labour kändes som den 24:e medlemmen i regeringen.

Skandalen handlar om hela den brittiska eliten. Om korruption, rädsla, lagbrott och tidningar som gjort kriminalitet till arbetsmetod.

Det är bra att oppositionsledaren Ed Miliband nu vill diskutera ägarkoncentrationen på mediemarknaden men de rop som också hörs på hårdare reglering av pressen är helt felriktade. 

Storbritannien har redan världens ­tuffaste ärekränkningslagstiftning och den har blivit missbrukad otaliga gånger för att skydda de rika och mäktiga.

Uppenbarligen hjälpte inte världens hårdaste lagar mot Murdochs övertramp. Tvärtom. Länder utan liknande lagstiftning har mycket bättre pressetik och ­ännu mer inskränkningar av tryckfriheten kan knappast vara lösningen för ­Storbritannien.

Staten måste alltid hålla tillbaka sina impulser att börja styra media.

Idealen skamfilas

Rimligare frågor att ställa är i stället hur det kunde skapas ett klimat där så många kände till avlyssningen utan att någon slog larm. När de ekonomiska ­tiderna blir allt tuffare och kraven att göra vinst överordnas det mesta: vad har den enskilde journalisten för möjligheter att upprätthålla ett journalistiskt ideal? Det bör man diskutera. Inte behovet av mer inskränkningar av tryckfriheten.

Som dramatikern Tom Stoppard skrev:

”Skräpjournalistik är ett tecken på ett samhälle som åtminstone har fått en sak rätt, att det inte ska finnas någon med makten att diktera var ansvarstagande journalistik börjar.”