ÅSIKT

Ett fredspris till feminismen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Nobelpriset är naturligtvis en paradox från början – ett fredspris döpt efter mannen som uppfann dynamit. Alltför ofta tilldelas det någon man för att han har undvikit att trycka på knapparna till världens undergång. Krig kan visserligen undvikas från diplomatins och de dyra kostymernas finrum, men fred byggs genom att människors behov adresseras nerifrån och upp.

Oftast av kvinnor.

Historien bakom årets fredspris berättas egentligen i den tre år gamla dokumentären "Pray the Devil Back to Hell". En grupp kvinnor, muslimer som kristna, unga som gamla, fick nog av kriget, våldtäkterna och terrorn i Liberia. De tänkte inte hjälplöst se på när deras land förstördes av männen. Det hade skett alltför många gånger förr. Leyma Gbowee började predika om fred i den kristna kyrkan. En muslimsk kvinna gjorde detsamma i moskén.

Fredsrörelsen i Liberia föddes.

Idag är Leyma Gbowee en av de tre som tilldelas Nobels Fredspris. Ellen Johnson Sirleaf är den andra. Fredsrörelsen ledde till att inbördeskriget i Liberia tog slut 2003 och Johnson Sirleaf kunde väljas till Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president två år senare: Harvard-ekonomen och järnladyn som försöker bygga upp sitt land.

Hur gör man det när det inte finns några institutioner? Hur gör man det när barnen vant sig vid att vara soldater? Hur gör man det när våldtäkt har blivit vardag och år av krig gör att ingen respekterar lagen?

Den kvinnliga fredsrörelsen i Liberia har gått vidare och blivit en rörelse för att bygga upp samhället på riktigt. När kvinnor tar makten över sina liv reser sig även landet. Den tredje kvinnan som i år tilldelas fredspriset är Tawakkul Karman från Jemen. Under årets protester var hon en av ledarna för demonstrationerna - en aktivist med samma mod och av samma slag som Leyma Gbowee.

Årets pris är ett viktigt erkännande. Endast 12 kvinnor har tilldelats det prestigefyllda Nobels Fredspris sedan det delades ut första gången 1901. Detta trots att det ofta har varit just kvinnor som varit ledande i kampen för fred i världen. Dessa kvinnor kämpar ofta utanför de formella strukturerna och med mycket knappa medel. Och det är dessa fredskämpar som behöver vår uppmärksamhet och Nobelkommitténs stöd.

Tack och lov har de fått det i år.