ÅSIKT

Syriens bödel kan sluta som Gaddafi

Foto: THINKSTOCKPHOTOS/SCANPIX
Fullt krig Strider pågår i hela Syrien och frågan är inte längre om, utan när, regimen faller.
LEDARE

21 juli 2012 Krisen i Syrien

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I torsdags var den blodigaste dagen ­hittills i det syriska inbördeskriget. ­Enligt syriska oppositionsgrupper dödades 248 människor, varav 109 civila.

Regimen svarade med att sätta in stridsvagnar för att ”rensa” huvudstaden Damaskus. Strider pågår även i städerna Aleppo, Hama, Homs och Idleb.

Samma dag röstade FN:s säkerhetsråd om ett förslag till resolution som krävde slut på blodbadet och att den syriska ­regimen drar tillbaka sina tunga vapen under hot om sanktioner. 11 av säker­hetsrådets 15 medlemmar röstade för. Ryssland med Kina i släptåg lade för tredje gången in sitt veto.

Har levt sida vid sida

Ryssland har ett stort ansvar för att våldet tillåts fortsätta. Hittills har 17 000 människor dödats.

I onsdags genomfördes ett spräng­attentat mot regeringshögkvarteret. Det verkar vara ett insiderjobb. Flera av de ledande i regimen dödades, bland andra försvarsministern och även president Bashar al-Assads svåger Assef Shawkat.

Att just Shawkat dödats är symboliskt. Han var en del av presidentfamiljen och den absolut innersta cirkeln kring ­presidenten, en av hökarna i den syriska ­säkerhetsapparaten.

Oppositionen ­uppger även att de tagit kontroll över ­flera gränsövergångar till Turkiet och Irak.

Det som nu pågår är ett fullskaligt ­inbördeskrig mellan regimen och oppositionsgrupper. Risken för ett allt mer sekteristiskt våld är överhängande. ­Regimen och säkerhetsstyrkorna är främst hämtade ur minoritetsgruppen alawiter. Oppositionen består främst av sunnimuslimska grupper.

Alawiterna är bara drygt tio procent av befolkningen, medan sunnimuslimerna är över 70 procent. Historiskt har de olika grupperna levt sida vid sida, men på grund av inbördeskriget blir i dag ­polariseringen allt större.

Presidenten Bashar al-Assad har sedan han tillträdde 2 000 varit mer populär än regimen i övrigt. Som nyvald framstod han som reforminriktad och även om mer konservativa krafter i regimen blockerat i stort sett alla framsteg har han ändå ­behållit en popularitet i breda grupper.

Frågan är när de faller

I dag är det stödet i stort sett borta och regimen framstår bara som desperat och fullkomligt hänsynslös i att behålla ­makten. För detta är Bashar al-Assad ­ytterst ansvarig.

Det är därför svårt att se hur han, eller någon annan ledande person i regimen, skulle kunna ingå i ett nytt styre. I stället bör de skickas till Haag och åtalas för ­sina brott mot mänskligheten. Någon politisk lösning är knappast längre möjlig.

I veckan cirkulerade syriska oppositionsgrupper en ny film på Youtube föreställande Muammar Gaddafi strax efter att han dödades.

Frågan är inte längre om, utan när, ­regimen faller.