ÅSIKT

Försvunnen post en fråga för regeringen

Foto: Magnus Wennman
På ett år har Posten själv registrerat en 45-procentig ökning av antalet klagomål på försvunnen post, skriver Eva Franchell.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den svenska postgången är nyckfull. Ibland får man sina räkningar, ibland försvinner de på vägen. Kanske hamnar de hos grannen.

Allt fler anmäler att brev kommit bort. Hittills i år har antalet anmälningar till Post- och telestyrelsen ökat med en fjärdedel. På ett år har Posten själv registrerat en 45-procentig ökning av antalet klagomål. De allra flesta handlar om postgången.

I en undersökning hade över hälften fått någon annans brev i sin brevlåda.

Posten har rationaliserat hårt och skyller på den nya tekniken. Folk mejlar, företagen slutar att skicka massbrev och Posten tjänar mindre pengar. Då måste man spara.

Posten har dessutom fått konkurrens från det norskägda Citymail, som tagit en del av massbrevsmarknaden, och därför måste Posten spara lite till.

Under de senaste fem–sex åren har upp emot tusen brevbärare fått gå ­varje år.

Brevsorterarna har ersatts av maskiner som uppenbarligen har lite svårt att ­läsa. Eftersom antalet hushåll ökar har brevbärarna fler adresser att gå till, fast med färre och sämre sorterade brev.

Det är inte konstigt att posten kommer allt senare på dagen och att den ibland hamnar i fel brevlåda.

Snart har systemet nått sin smärtpunkt. Då har rationaliseringarna gått så långt att vi faktiskt inte kan räkna med att få vår post varje dag. Ingen vet vad som då händer med alla räkningar och internetvaror vi väntar på.

Service står mot kostnader och det är bara politikerna som kan avgöra vad som är viktigast. Hittills har pengarna vägt tyngre. Men nu klagar kunderna högljutt. Förhoppningsvis får näringsdepartementet snart tid att koncentrera sig på de verkliga problemen.

Som att folk inte får sina räkningar längre.