ÅSIKT

EU:s utvidgning är en framgång

Foto: AP
EU-flaggan hissas på gränsen mellan Tyskland, Polen och Tjeckien 2004. Männen som hissar flaggan är från vänster Vladimir Spidla, premiärminister i Tjeckien, Gerhard Schröder, förbundskansler i Tyskland, Leszek Miller, premiärminister i Polen, och Günter Verheugen, EU-kommissionär för utvidgningen.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För två år sedan fick EU tio nya medlemmar. Den 1 maj 2004 öppnades dörrarna för åtta forna kommunistländer i Central- och Östeuropa, för Malta och för Cypern.

Gick det för fort?

Europas politiska ledare har drabbats av baksmälla. Folket i Frankrike och Nederländerna sa nej till EU-konstitutionen. Rädslan för billig arbetskraft från öst tolkas som en av orsakerna. Opinionsmätningar visar ett motstånd mot ytterligare medlemmar i unionen.

Renare vatten

Förbättringarna får inte lika stora rubriker.

Avloppsvattnet blir renare och luftföroreningarna minskar när de nya medlemsländerna inför EU:s miljökrav. Det gynnar även grannländer som Sverige.

Ordföranden för den polska fackföreningen Solidaritet berättar hur EU:s arbetsdirektiv förbättrar villkoren för hans medlemmar. Den polska kvinnorörelsen och miljörörelsen ger en liknande bild på sina områden.

En rapport från Kommerskollegium beskriver hur handeln ökar kraftigt. Svenska företag kan exportera mer till EU:s nya medlemsländer. Importen har ökat ännu mer och bidrar till låga priser för konsumenterna.

Siktar in sig på fel mål

Listan på utvidgningens fördelar kan göras längre. Minoriteternas rättigheter har stärks, EU har fått en starkare röst internationellt, människor kan resa friare.

Viktigast är kanske ändå att demokratin har säkrats efter decennier av förtryck. Det kunde ha gått illa om EU skjutit upp utvidgningen flera år eller om bara ett fåtal länder ingått i den första gruppen.

Kritikerna siktar in sig på fel mål. Utflyttningen av tillverkning från Sverige skulle ha skett i alla fall. Låglöneländerna i Asien som förbjuder fackföreningar är det stora hotet mot jobben i Sverige, inte demokratierna i Europa.

I de nya medlemsländerna handlar missnöjet ofta om ekonomiska reformer som drivits på av EU-kommissionen och de europeiska investeringsbankerna. Men reformernas utformning beror på nationella politiska val. Slovenien har till exempel valt en mer social modell än det ultraliberala Slovakien där gamla och sjuka körs ut ur samhällegemenskapen.

Därför är det illa att EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ensidigt hyllar den slovakiska modellen. Liksom att svenska politiker som Lars Leijonborg använder utvidgningen som argument för att sänka inkomstskatterna för de rika.

Reformer saknar folkligt stöd

Utvidgningen är en framgång. Faran ligger i att EU används som motiv för reformer som saknar folkligt stöd. Det gäller såväl för skattepolitik och tjänstedirektiv i de gamla medlemsländerna som för reformer av pensionssystem och hälsovård i de nya.

Missnöjet bör riktas mot de politiska förslagen, inte mot en fortsatt utvidgning.

ME