ÅSIKT

EU måste skruva upp hörapparaten

På Irland gällde det många saker. En av dem var oron för att utländsk arbetskraft ska sänka lönerna. Den rädslan kan man inte avfärda över huvudet på medborgarna.

Foto: AP
nytt nej 2005 röstade fransmän och holländare nej till den nya konstitutionen. Förra veckan sa även irländarna nej och premiärminister Brian Cowen fick svara på frågor under gårdagens EU-toppmöte i Bryssel.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

21 juni 2008. EU-toppmötet ska behandla ”vissa viktiga ärenden” på justitieområdet. Så hette det inför regeringschefernas möte i Bryssel. Vad det handlade om var svårt att utläsa av ministerrådets och ord- förandelandets hemsidor.

Det är knappast många EU-medborgare som hittar i labyrinterna fram till besluten om invandring, gränsbevakning och arbetet mot terrorism. Ändå handlade det om känsliga frågor som att skicka personlig information till USA i ”kampen mot terrorn”.

Bristen på öppenhet är ett av de grundläggande problemen i EU.

När fransmän och holländare röstade nej till den nya konstitutionen år 2005 försökte EU-ledarna vara ödmjuka.

Margot Wallström lanserade sin plan D för ökad demokrati. EU skulle inte bara marknadsföras bättre till medborgarna, kommissionen och andra makthavare måste också lyssna bättre.

Wallström har fått igenom förbättringar, men uppenbarligen är inte irländarna nöjda. Klyftan mellan elit och folk var tydlig även när Irland sa nej förra veckan.

Svaret borde vara en verklig offensiv för ökad öppenhet och delaktighet. Det måste till exempel handla om rejält stöd till folkligt samarbete över gränserna. En satsning på sådan demokratisk infrastruktur borde finnas med när EU nu ser över sin budget.

Dessutom gäller det att lyssna på all- var. Få saker är så förödande som att påstå sig vara lyhörd och sedan köra över opinionen ändå.

Den risken är stor efter ett toppmöte med budskapet att allt ska fortsätta som vanligt. Alla länder utom Irland fortsätter ratifikationen av fördraget. Så småningom ska den gröna ön få någon slags speciallösning och rösta igen.

Regeringscheferna borde i stället göra något åt de frågor som upprör medborgarna.

Irland gällde det många saker. En av dem var oron för att utländsk

arbetskraft ska sänka lönerna. Den rädslan kan man inte avfärda över huvudet på medborgarna.

Facket på Irland vill ändra den nationella lagstiftningen, sedan landets högsta domstol gett Ryanair rätt att strunta i kollektivavtal. Men det finns också en kritik av EG-domstolens beslut, bland annat om Vaxholmskonflikten. Den kritiken lär inte bli mindre efter att EG-domstolen i veckan underkänt Luxemburgs lagstiftning om utländska företag.

Hittills har EU-kommissionen och regeringarna legat lågt. Kommissionen har till exempel inte föreslagit någon ändring av det utstationeringsdirektiv, som är nyckeln för att förbättra arbetsvillkoren. Frankrike prioriterar inte det sociala Europa inför sitt ordförandeskap nästa halvår.

Den 12 juli träffas Frankrike, Tjeckien och Sverige för att diskutera vad som ska hända efter Irlands nej. En del av svaret måste vara att lyssna på fackföreningarnas oro efter EG-domstolens utslag.

ME