ÅSIKT

Det är synd om journalisterna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En tidsanpassad journalist måste hålla en blogg, säger arbetskamrater till mig. Jag är alltmer osäker på om jag vill anpassa mig till vår tid, fast jag undersöker några bloggar. Johan Norberg, som tänker åt högerliberalerna och skriver böcker, anses ha en fin blogg. Den är, märker jag snart, fylld av konventionella högeråsikter. Norberg rekommenderar länkar, tankesmedjor och tidskrifter. Alla ligger långt åt det nyliberala hållet.

Poängen tycks vara att bekräfta bloggbesökarens alla borgerliga föreställningar eller fördomar. En traditionellt antiintellektuell hållning.

Andra journalister väljer bloggen för att berätta triviala vardagshändelser. Vem de drack kaffe med, vad dottern fick i födelsedagspresent eller vilken krog de besökt. En offentlig dagbok, fast hårt censurerad. Jag prövar:

SÖNDAG: till klockan 16.00. For till Råsunda. Assyriska–MFF. Tomt, trist, kallt. Biljetten kostade 250 kronor. Hoppas pengarna går till ungdomsverksamhet i Södertälje.

MÅNDAG: Träning på morgonen. Arena Rehab. Axeln är lika oduglig som när den krossades för drygt ett år sedan. Riktig tennis inte att tänka på.

Läste om krigsslutet, skamligt förstrött. Mer upptagen av sextioårsminnet av den franska massakern på algerier i Sétif.

Talar med en spansk bekant, länge ledare för Byggfacket. Bortåt 700?000 svart­arbetare har från och med den här dagen fått medborgarrätt. Facket var med om att förhandla fram beslutet. Invandrarna får löner enligt fackliga regler och garanteras anställningstrygghet. Företag som exploaterat invandrarna ska åtalas. Svenska högerskribenter hyllar beslutet, kanske känner de inte till innehållet.

TISDAG: Borgerliga partiledare samlas på ett tåg. Reinfeldt säger att han för samma kamp som demokratirörelsen i Ukraina. Kanske fruktar han ett lömskt attentat från regeringens säkerhetstjänst.

Påminner mig om att borgerliga tänkare brukar jämföra Sverige och gamla Östtyskland. Högern, längs järnvägsbanan, klär sig i orangea färger som hindunationalister i Indien och nordirländska extremister i orangeorden.

Städar och tvättar. Hustrun glad.

Elisabet Höglund gör ett fint inslag i tv:s Aktuellt. Hon står vid en liten järnvägsstation i Töreboda och väntar på högerledarna. Scenen som ”En man steg av tåget” med Spencer Tracy. Ingen steg av i Töreboda. Där styr, med framgång, centern och socialdemokraterna.

ONSDAG: Läser kommentarer till de borgerligas tågresa. Urtrista Dagens Industri skriver: ”Tåget blir en bild av samkörda partiledare som vill framåt och har hittat sitt spår.””Självförtroende, fniss och brinnande iver att skapa ett annat, ett offensivare Sverige”, skriver Expressen.

Stackars journalister. Expressens chefredaktör Otto Sjöberg minns jag från hans tid på Aftonbladet. Han bar gärna Che Guevara-tröja.

TORSDAG: Talar, över en japansk lunch, med en välinformerad kompis om ordförandevalet till Riksidrottsförbundet. Karin Larsson svag kandidat, fast hårdlanserad av Fotbollförbundets sluge Lars-Åke Lagrell. Han vill styra.

Motkandidaten Lars Liljegren är barndomsvän till Göran Persson. De var kompisar i SSU. Det kan gå bra för Liljegren ändå.

Olle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM