ÅSIKT

Anders Borg allt blekare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Hur skapar vi ett samhälle som håller ihop? När Europa denna märkliga höst slits sönder i ekonomisk kris, då kommer den frågan plötsligt så nära. Det är ju inte självklart att människor håller sams. Samhällen kan vara sköra. Historien har förfärande bevis.

I Sverige drar inga demonstranter genom gatorna, som i Aten eller Lissabon. Eurokrisens mörka skugga kan bara anas. Ändå känns det som om mörkret och otryggheten smyger sig på, också här.

Det finns spänning i luften. Anders Borg, siffrornas mästare, har blivit lite blekare.

Det krävs nu något mer och större än att vara en fena på nationalekonomi. Det krävs en insikt om hur människor tänker, när ekonomisk kris slår över

i social protest. Det krävs en insikt om vad som sker, när samhällsväven brister. Samhällsekonomin består ju inte av siffror. Den består av människor.

Än råder lugnet i den svenska idyllen, men tonläget förändras. Den borgerliga regeringen har steg för steg sått split och konflikt. Välfärdspolitiken har varit deras verktyg.

Med Reinfeldt och Borg vid rodret har den svenska välfärdsstaten blivit en välfärdsstat för de framgångsrika. Den svenska välfärdspolitiken är inte längre generell – lika för alla. Den riktar olika sorts politik till olika människor.

Permanent rot och rut och lägre restaurangmoms är välfärdspolitik för välavlönade. En sådan välfärdspolitik väcker självklart agg hos alla dem som varken har råd med hus, städning eller lunch på restaurang. Jobbskatteavdrag, sämre socialt skyddsnät och vinstjakt i välfärden eldar på.

Men lika skadlig är den välfärdspolitik, som riktar stöd bara till dem som har det allra svårast. Sådan bidragspolitik skapar motstånd hos dem som betalar, och den stöter ut dem som får hjälp. Ett exempel är det svenska försörjningsstödet, ”socialbidraget”.

I borgerlighetens Sverige har tiotusentals sjuka och arbetslösa drivits in i behovsprövat försörjningsstöd, i stället för att skyddas av en socialförsäkring. Allt fler blir bidragstagare. Hårdast drabbas ensamstående föräldrar och deras barn. Klyftorna ökar. Tilliten minskar.

Så darrar också Sverige i en tid, när Europa går mot social och politisk kris.

Finansminister Anders Borg har tvärsäkert styrt Sverige mot ojämlikhet och social konflikt, till synes klok som en uggla. Borg är samtidigt höken i Europa, där han hejar på sina kolleger att spara mer, och ännu mer. Var ska detta sluta?

Europas finansministrar kan allt om effektiva marknader och smarta incitament. Men de tycks inte ha lärt mycket av den ekonomiska historien, eller av sociologin och psykologin. Varken människor eller samhällen tål vilka incitament som helst. En dag brister väven.

Lena Sommestad

ARTIKELN HANDLAR OM