ÅSIKT

Nu börjar högern tvåminutershatet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: WIKIPEDIA
Per T Ohlsson.

I helgen skrev publicisten Per T Ohlsson på Sydsvenskan en text om att Stefan Löfven inte kan prata. Detta är något vi måste prata om, tycker han.

Det var, med vass penna och drypande klassförakt, ett lustmord på statsministern.

På nätet var delningarna från borgerliga debattörer, politiker och deras prospekts närmast hysteriska, Läs! Läs! Läs!

Jag känner så väl igen tonfallet.

Förra gången var det mot Håkan Juholt.

”Upp flyga orden, tanken stilla står.”

Skrev Per T Ohlsson med referens till Shakespeare.

Håkan Juholt jämfördes gillande med Basil Fawlty i ”Pang i bygget” som snubblar omkring i hotellreceptionen.

Men ändå inte, Basil Fawlty var ju egenföretagare.

Efter diverse stilistiska krumbukter kommer Per T Ohlsson fram till poängen. Håkan Juholt är Marve Fleksnes, en fet,

komisk, klumpig arbetargrabb som alltid är på fel plats.

Och Stefan Löfven kan inte prata.

Han säger ”Det är inte okej” och så banalt kan man inte uttrycka sig, enligt Per T Ohlsson.

De flesta svenskar tycker nog annars att Stefan Löfvens livsresa är ganska imponerande. Han började som fosterbarn utan någonting och blev statsminister, från Ådalen i Västernorrlands län till Rosenbad.

Hans liv är också berättelsen om ett Sverige de flesta av oss är väldigt stolta över. Ett land där en jordbrukare från Högsjö socken i Ångermanland kan väljas till rikets mäktigaste ämbete lika väl som en grabb från fina Täby. Där det inte spelar roll om din mor är hemsamarit och din far arbetar i skogen. Du kan lyckas ändå.

Det är ett Sverige som skapats i hård konflikt med den höger som i grunden alltid föraktat vanliga människor. Alla kan inte bli professorer, alla kan inte läsa på högskolan, alla kan inte bli statsminister. Reaktionerna på nätet leder tankarna till tvåminutershatet i George Orwells ”1984”.

Orwell beskriver hur de hårt hållna medborgarna i hans totalitära idealstat får utlopp för sina inre aggressioner genom att i två minuter hata, vråla och knyta nävarna mot en kort film som spelas upp med bilder av ledaren Storebrors politiska och militära fiender.

Hatet är en väldigt fysisk, kollektiv handling som gör att frustrationer släpper och svetsar samman den egna gruppen mot yttre hot. Till slut når de tillsammans fullkomlig extas.

Sen återgår alla till sitt vanliga liv, till nästa tvåminutershat.

Extasen nåddes av författaren Björn Ranelid i måndags.

”Kloakerna i det svenska språket rinner och breder ut sig överallt”, skrev han på Facebook vilket hittills gillats av över 10 000 personer.

Kloaker! Verkligen?

Håkan Juholt har många brister, Stefan Löfven också. Att de inte låter som Ian Wachtmeister är inte en av dem.

När högern nu öppnar slussportarna handlar det om helt andra saker.

Borgerlighetens vilja till makt.

Och punschverandornas olidliga folkförakt.

Anders Lindberg