ÅSIKT

Spanien sa adjö till politikerna

Foto: ALBERTO SAIZ/AP
Valvinnaren Podemos, med sin ledare Pablo Iglesias, tog en stor individuell seger i gårdagens spanska val. Från att inte ­existera i valet 2011 till att bryta ett tvåpartisystem. Men hur stort inflytande de får, det återstår att se.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Förväntningarna var höga inför Spaniens parlamentsval i går. Väljarna förväntades riva upp vad som i praktiken varit ett tvåpartisystem där konservativa PP och socialdemokratiska PSOE växlat vid makten sedan Francisco Francos fascistiska diktatur avvecklades på 1970-talet.

Det gjorde de också – med besked. I skrivande stund är valet inte färdigräknat men de konservativa verkar ha fått flest ­röster samtidigt som de för­lorade sin majoritet i parlamentet. Tack – och adjö.

Körde på fel kort

Spanien har gått igenom en djup kris och arbetslösheten ligger på 21 procent. Den ­sittande konservative premiär­ministern Mariano Rajoy, 60, försökte vinna genom att peka på stabilitet och ekonomiska framsteg men väljarna lät sig ­inte imponeras. Samtidigt gav de heller inte sitt stöd åt den ­socialdemokratiska opposi­tionen som gjorde sitt sämsta resultat någonsin.

I stället har två nya partier ­slagit sig fram i skuggan av de stora, socialliberala Ciudadanos och vänsterradikala Podemos. Båda är barn av den europeiska finanskrisen och dess förödande konsekvenser i Spanien.

Lyckats attrahera folket

Podemos ligger till vänster om socialdemokraterna men har lyckats attrahera breda grupper som är missnöjda med den försämrade ekonomin och den sociala katastrof som drabbat många vanliga spanjorer. Partiet leds av Pablo Iglesias, 37, som har hästsvans och jeans.

Ciudadanos, med 36-årige Albert Rivera vid rodret, var fram till förra året ett regionalt parti i Katalonien men har erövrat den politiska mitten nationellt.

De senaste åren har den konservativa regeringen försökt driva Spanien i mer auktoritär riktning. Den har infört lagar som begränsar rätten att demon­strera och att protestera mot regeringens politik. Den har även försökt, men misslyckats, att införa en lag som i praktiken skulle ha tagit bort rätten till abort.

Borde skrämma många

Den sociala krisen och regeringens högervridning borde ha utgjort guldläge för den samlade vänstern. Men så blev det ­inte riktigt. Det räcker inte att entusiasmera människor, man måste också kunna få ett tydligt mandat för att genomföra sin politik.

Nästa regering kan mycket väl ledas av en socialdemokrat, men i så fall med ett svagare mandat än någonsin tidigare.

Resultatet borde skrämma både konservativa och socialdemokratiska partier i hela ­Europa.

De traditionella väljarnas ­lojalitet med gamla maktpartier kan inte längre tas för given.