ÅSIKT

Vi måste skapa ett nytt samtal

Foto: Reuters
DÅLIG TON Det som står på spel efter valet av Donald Trump borde vara uppenbart för alla. Vi behöver ett nytt offentligt samtal i vårt land.
LEDARE

21 november 2016.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Debattklimatet.

Det är inte roligt att erkänna att man gjort fel eller har gått för långt.

När Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i förra veckan bad Annika Strandhäll om ursäkt för att en M-tjänsteman kallat henne ”hora” efterlyste han även en nystart.

Jag tänker ta honom på orden och reflektera över mitt eget ansvar för det debattklimat vi har fått.

För Tomas Tobé har rätt i att något måste göras.

Som största tidning och enda större ledarsida till vänster har Aftonbladets ledarsida en unik ställning i svensk samhällsdebatt.

Jag tycker att vi oftast gör ett väldigt bra jobb.

Vi lyfter stora och små frågor från vänster på ett både tankeväckande och slagkraftigt sätt. Även när vi skriver om torra ämnen gör vi det med kvällstidningens puls, kärlek, ilska och glöd. Vi står på våra läsares sida.

Men de senaste dagarna har vi fått mycket kritik för att vi ibland gått över gränsen.

Jag är beredd att hålla med delar av den kritiken.

En sådan sak är vår rubriksättning.

Låt mig ta några exempel.

Rubriken ” Hugo, 6, offras av Moderaterna” om cancervård i våras drog visserligen många klick men var alldeles för hård. Det var inte hederligt att tillskriva Moderaterna en ond avsikt.

Rubriken ”Lööf börjar bli desperat” med en bild på Annie Lööf och två grisar skäms jag för. Texten handlade om hur Centerns sakpolitik havererade i fråga efter fråga. Men rubriken var faktiskt pinsamt dum. Och grisarna - inte så lyckat.

Rubriken ”Svagaste länken sitter mellan Reinfeldts öron” tyckte jag själv var vitsig. Den handlade om bristen på psykologiskt försvar där problemet sitter just mellan öronen på beslutsfattare. Men rubriken gav intryck av att jag tycker Reinfeldt är dum i huvudet vilken knappast är en särskilt intelligent kritik.

Har denna typ av rubriksättning och tonläge brutaliserat debatten?

Ja, jag tror att kritikerna har rätt. Om jag anlägger en för hård ton kommer någon annan att följa efter i en ond spiral. Öga för öga – tills hela världen är blind, som Gandhi sa.

Dessutom, i sociala medier skapas en enorm ekokammare där allt förstärks och blir ännu värre.

Likaså var det fel av mig att i en text 2012 dra en parallell mellan Anders Behring Breiviks hat mot politisk korrekthet och tankesmedjan Timbro. Den texten gick i debattens hetta för långt och jag borde för länge sen ha bett om ursäkt för detta.

Men kritikerna har inte rätt i allt.

Det finns en ton i debatten av att alla är ”lika goda kålsupare”, att det inte är någon skillnad på exempelvis vänstersajten Politism och hatsajten Avpixlat. Eftersom alla enkelt kan läsa sidorna på nätet och konstatera att detta inte är sant är jämförelsen faktiskt helt obegriplig. Den påminner om den faktaresistens vi sett i den amerikanska valrörelsen.

Detta oroar mig, för just ”lika goda kålsupare”-argument är så attraktiva för de som inte vill ta ställning. Men det vi ser i hela västvärlden, och i Sverige, just nu är något annat.

Problemet med de hatsajter och nätarméer som byggs upp av högerextrema krafter är inte bara att de brister i god ton utan att de systematiskt trakasserar, hotar och tystar motståndare. Och att de medvetet sprider lögner.

I en tid när gränser dagligen passeras är det viktigt med självrannsakan. Men det är samtidigt avgörande att vi förstår att populism och rasism inte växer som ett svar på nätsatsningar från vänster. Högerextremism och nyväckt nationalism är en stark politisk trend i hela västvärlden som har komplexa orsaker.

Det finns i dag en digital brunn av rädsla, intolerans och kvinnohat att ösa ur på nätet för de politiker som vill. Men det parti som försöker surfa på dessa krafter riskerar att konsumeras av dem, precis som Republikanerna i USA.

Den nya politiska kartan är en perfekt storm för högerpopulism - av ökade klyftor och polarisering, flyktingkris och sociala medier utan publicistiskt ansvar.

I tisdags skrev jag om Moderaternas trollfabrik. Jag kunde då inte veta att en av tjänstemännen två dagar senare skulle kalla Annika Strandhäll för hora i direktsänd webb-tv. Men det jag kritiserade var bland annat de mekanismer som får en sådan miljö att spåra ur.

Flera borgerliga debattörer har skrivit att jag är fel person att kritisera eftersom jag själv har arbetat på Socialdemokraterna och att S också har en massa skandaler och konflikter i bagaget. Och med femton års bakgrund i SSU och S har jag varit en del av problemet.

Just det.

Jag slutade arbeta med partipolitik för sex år sedan eftersom jag var trött på just partipolitik. Det är en värld jag högst avsiktligt lämnat bakom mig. Men jag vet hur både ungdomsförbund och partier kan fungera och jag tror att det kan vara värdefullt att lyssna på mina varningar.

För botten är inte nådd.

Om vi inte gör något åt detta nu kommer valrörelsen att bli mycket, mycket värre.

Öga för öga.

Det som står på spel efter valet av Donald Trump borde vara uppenbart för alla. Vi behöver ett nytt offentligt samtal i vårt land, om skolan, regeringsfrågan, främlingsrädslan och framtiden. En hård, saklig och tydlig debatt men utan de avarter som blivit så smärtsamt tydliga på senare tid.

Politisk debatt måste nämligen få vara knivskarp, vi ska få bli arga på varandra och ta ut svängarna. Aftonbladets ledarsida kommer fortsätta med hårda rubriker och skriva tuffa ledare. Många kommer fortsätta vara rasande på oss. Politik är på liv och död.

Men vi ska försöka göra det med större respekt för våra motståndare än i dag.