ÅSIKT

EU-nostalgin ska  inte ha fredspris

Norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland.
LEDARE

13 oktober 2012

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nobels fredspris

Under andra världskrigets ­sista år cirkulerade Altiero Spinellis Ventotento-manifest bland ­socialister och liberaler. Manifestet, skrivet på en fängelseö i Tyrrenska havet, väckte frågan om europeisk federalism.

Tack vare skriften drog många slutsatsen att bara ett ­enat Europa kunde stå emot nya krig och nya tyranner. Man kan hävda att Spinellis manifest födde den europeiska union som i går fick Nobels fredspris.

Uppfattas som skämt

Det är länge sedan nu. Att ­säga något bestämt om vart ­Europa tar vägen har blivit omöjligt. Kommitténs tajmning är usel och många uppfattar det – med rätta – som ett skämt. EU, en värdig fredspristagare?

Kontinenten reser murarna mot omvärlden, människor på flykt ses som administrativa problem och romer jagas från land till land. Tusentals människor drunknar årligen när de försöker ta sig in i Europa. ­Samtidigt stärks EU:s gemensamma myndighet för gränskontroll.

Runt om i Europa ekar stöveltrampen. Krisen och åtstramningarna har ställt miljontals människor utan jobb eller hopp om framtiden. Och i krisens spår antar EU allt mer karak­tären av ett postdemokratiskt ­byråkratvälde. Demokratiskt valda regeringschefer försvinner och stabilitet syns väga tyngre än demokrati.

Har skapat fred

Men det är inte för detta EU nu prisats.

– Det går bra att vara motståndare till medlemskap i EU samtidigt som man erkänner den fredsskapande roll som EU har haft i Europa, säger Nobelkommitténs ledare Thorbjørn Jagland.

Och det går inte att komma ifrån – EU är ett lyckat freds­projekt. Unionens existens är sannolikt den främsta orsaken till den långa fredsperioden

på kontinenten. EU har varit enormt viktigt för den politiska utvecklingen i ett postsovjetiskt Öst- och Centraleuropa.

Måste hålla öppet

Men i dag? Grekland är utblottat och har lämnats i ­sticket. Storbritannien kan inom några år ha lämnat EU. Det talas mer om vilka länder som borde lämna unionen än om vilka som ska välkomnas. Om att eurosamarbetet kan spricka och hela ­unionen brista.

Ett demokratiskt övernationellt samarbete, för att knyta samman länder i frågor om ­handel, miljö och stöd till ­fattiga regioner, kan inte vara något man prisar för nostalgiska skäl.

Kanske kan Nobelpriset påminna oss om det och vad EU egentligen borde handla om.

I dag är det allt viktigare att kontinenten håller ihop – och håller öppet mot omvärlden.

ARTIKELN HANDLAR OM