ÅSIKT

Staten måste lämna industrimännens sida

Dagens system framstår allt mer som en tvångströja som inte gynnar ett effektivt jämställdhetsarbete

Foto: Foto: Triart Film AB (Bild från ”Äta sova dö”)
INGET HAR HÄNT Medlingsinstitutets årsrapport visar att löneorättvisorna i princip ligger stilla.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

4 500 kronor. Så mycket skiljer det i lön, varje månad, mellan en genomsnittlig svensk kvinna och hennes bror eller man.

Detta kan man läsa om i den årsrapport över förra årets avtalsrörelse som statliga Medlingsinstitutet presenterade i går.

Det är inte småpengar direkt.

Man kan i och för sig glädja sig åt att löneskillnaderna minskar, men en ­genomsnittlig svensk kvinna tjänar fortfarande bara 86,1 procent av vad en lika genomsnittlig man tjänar.

Inte läge att luta sig tillbaka alltså.

Men i senaste avtalsrörelsen lät LO bli att försöka få ihop förbunden kring en jämställdhetspott och samordnade sig i stället kring en låglönesatsning.

Orättvisorna ligger stilla

I sak får det väl ändå beskrivas som en satsning på kvinnolöner: Arbetarlönerna i alla branscher som domineras av kvinnor ligger under genomsnittet. Alla ­

löner i branscher där män dominerar ­ligger, å andra sidan, över samma genomsnitt.

Har det gett effekt?

”När 2013 års avtal summeras kan man konstatera att det överlag inte har hänt särskilt mycket när det gäller jämställdhetsaspekten vid lönerevisionernas genomförande”, skriver Medlingsinstitutet lakoniskt.

Det betyder, i klarspråk, att löneorättvisorna mer eller mindre ligger stilla.

Men frågan är om utjämningen någonsin kan bli bättre med dagens system för löneförhandlingar och medling.

Uppmuntrar inte facken

Enligt instruktionen från politikerna har Medlingsinstitutet två uppdrag: ­Arbetsfreden ska bevaras och lönebildningen ska fungera väl.

För statstjänstemännen i Gamla stan innebär det att undvika strejker och att få löneutvecklingen på hela arbetsmarknaden att gå i takt med industrin.

Det uppmuntrar inte fack och arbetsgivare att ta eget ansvar för att komma åt oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Kommunal menar rent av att systemet gör det omöjligt för kvinnodominerade förbund att ta ut mer och industrifacken är inte intresserade av att släppa ledartröjan.

Så det är inte utan våndor som LO ­internt försökt hitta vägar som kan leda fram till minskade skillnader mellan mäns och kvinnors löner.

Lägsta lönerna måste höjas

Det är ännu tidigt att döma ut dagens modell, men ska vi kunna utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor så behöver vi också satsa på att höja de l­ägsta lönerna. Det är förstås LO-samordningens och arbetsgivarnas ansvar.

Men det är också statens.

Det är nog dags att ge medlarna ett nytt och friare uppdrag där de först och främst löser konflikter i stället för att ta parti för männen i industrin.

Dagens system framstår allt mer som en tvångströja som inte gynnar ett effektivt jämställdhetsarbete.

ARTIKELN HANDLAR OM