ÅSIKT

Hägglund tänker både nytt och fel

Foto: Illustration: ROBERT NYBERG
har en plan Göran Hägglund vill satsa på ”problemområden” men helst inte på egen hand.
LEDARE

18 FEBRUARI 2014. Sociala insatser

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nu ska det satsas på ”problemområdena” igen och socialminister Göran Hägglund (KD) vill förebygga otrygghet i svenska stadsdelar som Husby, Herrgården och Ronna. Verktyget – berättar han i ­Svenska Dagbladet – heter social impact bonds, en sorts social kapitalinvestering.

Idén är brittisk, konservativ och till ­synes enkel.

Offentliga sektorn formulerar en målsättning – till exempel att fler hemlösa ska få tak över huvudet. Företag eller ­ideella organisationer tar på sig att fixa det genom att sy ihop ett socialt projekt som de själva finansierar.

Pengarna tillbaka

Efter en tid utvärderar man projektet och har målen nåtts så får företaget en påse skattepengar av det offentliga.

Storbritanniens första social impact bond-projekt lanserades 2010 i syfte att förhindra återfallsbrottslighet bland fångar som släpptes ur fängelset Peterborough.

Om återfallsbrottsligheten minskar med en viss procent varje år så kommer de privata investerarna få tillbaka pengarna de satsat.

Ingen vet exakt hur det har gått, men Göran Hägglund är lyrisk. Det här borde vi pröva i svenska bostadsområden där risken att utsättas för brott är hög och där det bor människor som känner sig otrygga, tycker ministern.

Har inte rätt

Att KD gillar det där – ett system som i sak innebär att det offentligas ansvar för att erbjuda medborgarna sociala tjänster minskar och överförs till privata initiativ – är inte konstigt.

”Den ekonomiska risken flyttas från skattebetalarna till den som åtar sig uppdraget”, skriver Göran Hägglund triumfatoriskt på Svenska Dagbladets debattsida. 

Det är nu inte helt korrekt.

Enligt en oberoende utvärdering till brittiska justitiedepartementet är projektet i Peterborough för litet i sin omfattning för att någonsin kunna räknas som en ekonomisk vinst för staten. En kostnadsberäkning för ett liknande projekt i amerikanska Maryland visar att delstaten som mest minskar sina utgifter med sex procent när de låter privata intressen sköta brottslingars återanpassning till samhället.

Rapporten till departementet slår ­också fast att den svåröverskådliga utformningen av kontrakten mellan stat och investerare i Peterborough-fallet ­inte befriar staten från ekonomiska risker om projektet floppar.

Pengarna rinner iväg

I Kalifornien har ett social impact bond-program för att höja skolresultaten urartat i ett komplext system av byråkratiskt virrvarr, politiska gräl, bråk mellan organisationer som vill bärga potentiellt vinstgivande kontrakt, dyr lobbying från företag som vill få en del av skattepengkakan. Tvister mellan delstaten och investerarna om hur målen ska tolkas har kommit som ett brev på posten. Pengarna rinner i väg.

Det låter lite som vilken svensk kommunal upphandling som helst.

Och nu vill alltså Göran Hägglund ­importera modellen till Sverige.

Att tänka nytt kring socialt arbete och sociala insatser är inte fel, men någon gång vore det trevligt om de nya tankarna också var goda.

ARTIKELN HANDLAR OM