ÅSIKT

Klassamhället i klassrummet

Det är sociala och ekonomiska faktorer som avgör om man går klart gymnasiet eller inte - och det oavsett om man är född i Sverige eller om man är född utomlands.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är barn till lågutbildade låginkomsttagare som hoppar av sina gymnasieutbildningar.

Ungefär så kan man sammanfatta en ny studie från Regionförbundet Östsam som P4 Sörmland berättar om i dag.

Man har tagit fram statistik kring ungdomar som mellan 2004 och 2008 började gymnasiet i Uppsala län, Sörmland, Östergötland, Örebro län och Västmanland och funnit att det är sociala och ekonomiska faktorer som avgör om man går klart gymnasiet eller inte - och det oavsett om man är född i Sverige eller om man är född utomlands.

– Har man max otur så har man en ensamstående förälder med låg utbildning och låg inkomst, eller försörjningsstöd, som bor i en hyresrätt i ett miljonprogramsområde. Då har man rätt så dåliga förutsättningar för att klara skolan, säger Carina Johansson (FP), styrelseledamot på Östsam med ansvar för frågor om utbildning, till radion.

Klassklyftorna ökar

Man blir kanske inte överraskad, men inte desto mindre nedstämd.

Utbildning är fortfarande en klassfråga och det går igen i alla nivåer av skol- och utbildningsväsendet.

Strax innan jul kom Pisa, den OECD-studie som ­mäter kunskaper i läsförståelse, mate­matik och naturvetenskap och det går väl knappast att beskriva det som något annat än ett dråpslag mot idén om en sammanhållen skola.

Elevernas försämrade resultat beror på att segregationen och klassklyftorna ­mellan skolor ökar. Skolverket och forskare talar om en skola där elevernas betyg i allt högre grad påverkas av det sociala ­arvet - vilka dina föräldrar är.

Konsekvensen av detta är att de som redan har bäst förutsättningar gynnas ännu mer än tidigare.

Samtidigt vet vi att det sker det en mycket stor snedrekrytering till landets högskolor och universitet. Ju ­större konkurrensen till programmen är, desto större är andelen studenter med högutbildade föräldrar.

Vi har en skola som allt hårdare sorterar i vinnare och förlorare, från småskolan till gymnasieexamen.

Det löser man inte genom att ge medelklassen skatteavdrag för läxläsning, inte genom att sätta betyg när barnen är små eller genom kräva att de tar av sig kepsen och gör honnör när läraren stiger in i klassrummet. Man löser det inte genom att sitta liknöjd inför en accelererande skolsegregation. Man löser det inte heller genom att som Anders Borg förstärka utbildningsklyftorna genom sänkta studiebidrag

Dagis utjämnar

Det behövs starka och tidiga insatser för att bryta det sociala arvet.

Fler och bättre lärare, mindre klasser, högre lärarlöner, bättre lärarutbildning och andra åtgärder kostar pengar, och måste få kosta.

Systemet med fritt skolval och friskolor måste utvärderas och göras om så att det inte segregerar som i dag. Idén med att driva skolor måste vara en vilja att skapa god utbildning, inte möjligheten att ta ut stora vinster.

Men, och det är viktig, enligt den danske välfärdsforskaren Gøsta Esping-Andesen klarar inte ens de mest ambitiösa och jämlika skolsystemen ensamt av att möjliggöra klassresor. Däremot visar forskning att det hjälper att gå i förskola. Där behövs också politiskt mod och resurser.

Klassamhället börjar på dagis och det är där vi måste sätta stopp för det.

ARTIKELN HANDLAR OM