ÅSIKT

Boris Johnson förolämpar och ljuger sig runt i världen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AP
Boris Johnson är känd för sitt medvetet provokativa uppträdande, sin förkärlek för förolämpande kommentarer och sina rent lögnaktiga påståenden.
LEDARE

I maj kallade han Turkiets president en runkare som hade sex med getter. I april kallade han USA:s president en halvkenyan som bar på en fäderneärvd motvilja mot Storbritannien. Han har berömt den syriska diktatorn Bashar al-Assad och den ryske härskaren Vladimir Putin.

Tidigare har han talat om hur den brittiska drottningen möts av flaggviftande “piccaninnies” när hon reser runt i Samväldet. Han har också talat om hur den dåvarande premiärministern Tony Blair möts av stamkrigare med leenden som vattenmeloner när han besöker Kongo. Han har talat om hur man på Papau Nya Guinea ägnar sig åt kannibalistiska orgier.

Dessutom har han meddelat att han tycker att Hillary Clinton ser ut som en sadistisk sjuksköterska på ett mentalsjukhus.

Rent lögnaktiga påståenden

Att Theresa May på sin första dag som premiärminister bestämde sig för att utse Boris Johnson till ny utrikesminister har förstås gjort folk förvånande.

Och det inte bara för att han för några dagar sedan ansågs vara svårt politiskt skadeskjuten. Den konservative journalisten som blev konservativ politiker är ju känd för sitt medvetet provokativa uppträdande, sin förkärlek för förolämpande kommentarer och sina rent lögnaktiga påståenden.

Storbritanniens nu främste diplomat är mästare på att komma upp på fötter fast han slagits omkull. 1988 fick han sparken från The Times efter att han ljugit ihop citat i en artikel. 2004 fick han sparken från posten som skuggminister efter att han ljugit om en otrohetsaffär. Sedan blev han borgmästare i London och ljög om att han skulle bekämpa hemlöshet och höga biljettpriser i kollektivtrafiken. I juni vann han en folkomröstning genom att ljuga om hur mycket pengar välfärden skulle få om Storbritannien lämnade EU.

Nu har Boris Johnson fått makten över det brittiska utrikesdepartementet, en av de allra finaste ministerposterna man kan ha. Ansvaret för att förhandla om Storbritanniens EU-utträde har Theresa May förvisso tagit ifrån honom och lagt hos Liam Fox och David Davis.

Med landet som insats

Men brittisk utrikespolitik handlar inte bara om EU. Det handlar om relationerna till USA, det handlar om relationerna till de andra länderna i Samväldet - bland annat Indien, Sydafrika, Botswana och Pakistan. Det handlar om relationerna till Turkiet - som man är militärt allierade med genom Nato. Dessutom är Johnson nu chef över signalspaningsmyndigheten GCHQ och MI6, som sköter alla Storbritanniens spionaktiviteter utomlands.

En tolkning av Johnsons befordran är att han kommer vara tvungen att resa runt i världen och på så sätt inte kommer att kunna underhålla sina kontakter med de upproriska parlamentsledamöter som vill se honom som premiärminister. Dessutom vill Theresa May ha honom nära sig så att han, och andra brexit-anhängare, blir medansvariga när effekterna av EU-utträdet slår till på allvar.

Sluga maktspel för att säkra premiärministerns egen position och med landets anseende som insats. Visst har man hört det förut?