ÅSIKT

Du kanske är extremist för att du har så tråkigt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Uttråkning får människor att söka efter en sysselsättning som är utmanande, spännande och som erbjuder en känsla av mening.”

Det är psykologen Wijnand van Tilburg vid Kings College London som säger det. Han och hans forskarkollegor har upptäckt att tristess föder extremism.

Närmare 100 studenter från Irland deltog i experimentet. Efter att de uppgett om de är

liberala eller konservativa i sina värderingar, fick studenterna utföra tråkiga eller jättetråkiga uppgifter: Skriva långa uppsatser om hur man blandar cement eller skriva korta uppsatser om hur man blandar cement.

Sedan fick deltagarna uppge var de befinner sig på den politiska skalan. De som hade utfört de tråkigaste uppgifterna uppgav då att de inte var lika mittenorienterade som tidigare.

I en enkätundersökning med närmare 900 irländare visade forskarna också att människor, som beskriver sig som lättuttråkade, tenderar att ha politiska åsikter som ligger långt ute på den politiska skalan.

Forskarna har bilden klar för sig: människor som blir extremister tycks, åtminstone till viss del, bli det som ett sätt att komma bort från tristessen och finna något som gör livet lite mer meningsfullt.

Det är inte utan att man börjar fundera på hur trist européer, som är beredda att dö för IS eller rösta på nyfascistiska partier, har det egentligen.

”Varken företagande, stipendier eller politiska reformer kan tävla med den giftiga lockelsen i att vara del av en rörelse som säger sig kunna ändra historiens gång.”

Så har Bloomberg-kolumnisten Eli Lake skrivit i en text om de unga män och kvinnor som väljer att resa till Syrien och Irak för att mörda i IS namn. Lakes tes är att terrorsekten just nu utövar sin absolut starkaste dragningskraft på unga människor som är uttråkade.

Sarah Sewell är kansliråd i Barack Obamas regering med ett särskilt ansvar för civil säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Hon har påpekat att det inte bara finns en orsak till varför folk börjar sympatisera med våldsbejakande extremister. Så här sa hon vid ett tal på Johns Hopkins University i fjol:

– Det finns en rad vanliga skäl som driver på extremism: uttråkning, jakten på en större mening med livet, drömmar om äventyr, försök att imponera, hämndbegär, att få respekt.

Allt handlar inte bara om tristess, men mycket.

I ett politiskt samtal, där jobb och sysselsättning ofta beskrivs som ett botemedel mot extremism, så bör vi kanske också tänka på att sysselsättningen inte blir för tråkig.

Att skriva långt om cement kan ju få en att börja uppskatta jihadism eller nazism.

ARTIKELN HANDLAR OM