ÅSIKT

Palmes storhet minskar inte

Foto: ROLF PETTERSON
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Varför har folk så svårt att tro på Lisbet Palme?

Riktigt svåra händelser försvinner aldrig. De lagras i hjärnan och finns kvar på näthinnan i varenda brutal detalj.

Lisbet Palme såg mördaren på nära håll, hon pekade ut honom i en vittneskonfrontation, men ändå är det hon som fortfarande ifrågasätts.

Kanske är det för att kamraterna inte riktigt vill tro att deras partiledare föll offer för ett simpelt fyllo. Inom socialdemokratin finns det de som tycker att en internationell komplott vore mer värdig Olof Palme.

Kanske beror det på att privatspanarna inte velat se de enkla lösningar. Hela deras existens bygger ju på att just de kan lösa den olösta mordgåtan.

Möjligtvis finns det också de som fortsätter att tjäna pengar på att spekulera kring mordet i olika sammanhang.

Sannolikt är misstron också riktad mot Lisbet Palme personligen. Hon var ingen älskad statsministerfru, vi journalister tyckte nog att hon var en riktig bitch som sällan ställde upp på hemma-hos-reportage.

Med skyhög integritet värnade hon sin egen karriär samtidigt som hon höll pojkarna borta från rampljuset. Olof Palme kunde prata om familj och jämställdhet, men med hans arbetsbörda var det väl snarare Lisbet Palme som snöt barnen i skymundan.

Efter mordet ställde hon dessutom krav på polisen: hon ville inte att hennes vittnesmål skulle läcka ut till media. Något som polisen givetvis genast läckte ut och som sedan kom att prägla bilden av Lisbet Palme.

En kvinna som ställde särskilda krav. Statsministerns änka var också dottern till en friherre.

Jag vet inte om Lisbet Palme är snorkig, men jag kan föreställa mig att en kvinna med integritet inte vill dela sitt trauma med resten av världen. Att hon då ställde krav är möjligtvis okvinnligt, men väl begripligt. Om det sedan inte följde reglementet så var det snarare polisens problem.

Den stora frågan är fortfarande inte Lisbet Palmes vittnesmål utan avsaknaden av vapen. Det är bra att Palme­utredningen fortsätter att arbeta. En dag kan pistolen dyka upp och skulle det då visa sig att den kan kopplas till Christer Pettersson – må så vara.

Om det var en drogmissbrukare som höll i vapnet gör inte det Olof Palmes storhet mindre.

Troligast är dock att vi får leva med den osäkerhet som även Christer Pettersson kände medan han fortfarande levde. I en intervju med Aftonbladet 1999 svarade han på den eviga frågan:

– Jag tror ju inte jag har gjort det. Men det kan vara jag som har gjort det.

Fem år senare var han död och den osäkerhet han lämnade efter sig är något vi alla måste lära oss att leva med.

Eva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM