ÅSIKT

De rika kan försörja våra äldre i 220 år

Foto: AP
Daniel Craig har spelar 007 i fyra filmer.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Daniel Craig fick 340 miljoner kronor i lön för att spela James Bond i nya filmen ”Spectre”. Dessutom får han 40 miljoner kronor för att dricka just öl­märket Heineken. Hela ”Spectre” kostade ungefär 2,1 miljarder kronor att göra och 850 miljoner kronor att marknadsföra. Förra Bondfilmen ”Skyfall” kostade lite mindre men drog in över åtta miljarder kronor bara på bio. Det låter måhända mycket.

Nyligen höjde Migrationsverket sin prognos för väntade krigsflyktingar och ville ha 29 miljarder kronor mer 2016. Det låter kanske mycket, särskilt för dem som av olika skäl inte ser invandring som en investering på sikt för statskassan. Samtidigt väntas Sveriges ­fyra storbanker öka vinsterna ytterligare i år, till cirka 85 miljarder kronor efter den bolagsskatt som finansminister Anders Borg sänkte. Det låter mycket. Och under högeralliansens åtta år sänktes skatterna med 140 miljarder kronor. Nu börjar det verkligen låta mycket. I Sverige finns 147 miljardärer, enligt tidningen Veckans affärer. Kul för dem. Antalet miljardärer har fördubblats på tio år. De har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor. Det är definitivt mycket, närmast ofattbart mycket.

Sveriges miljardärer skulle kunna spela in 530 Bond-filmer eller driva krisflyktingmottagning i 40 år eller betala Daniel Craigs lön 2 800 gånger. Eller ge Sveriges 225 000 fattigpensionärer 2000 kronor mer i månaden i 220 år.

Meh! Så kan man inte räkna, säger ­nyliberal vän av ordning. Men visst kan man det. Det är helt en fråga om inställning, om filosofi, om politisk åskådning. Höger mot vänster, i all enkelhet. Men sant är att ingen tänker så, vi är sedan länge indoktrinerade, och någon vänster finns inte längre. Regeringen slopade lite rot-bidrag och höjde skatten med löjliga 30 kronor för alla som tjänar över 51 000 kronor i månaden. Bara en spottstyver till välfärden men Moderaterna beskrev det som ”skattechock”.

Avskyn mot skatter är stor. Alla ser sin egen plånbok, aldrig helheten. Varje finansminister vill men vågar inte sänka ränteavdraget av rädsla för väljarnas egoistiska beräkningar på valdagen. ”[Nyliberale ekonomen] Milton Friedmans idéer har blivit vardag, marknaden härskar till punkt och pricka, och även stater och kommuner drivs som företag”, skriver professor Sven-Eric Liedman i sitt nyutkomna storverk om sociologen och filosofen Karl Marx, vars idéer och tankar förvrängdes och gav upphov till vämjeliga kommunistiska diktaturer under 1900-talet.

Liedman menar med rätta att 2015 är som 1840-talet, bara en mer globaliserad och tekniskt avancerad variant av den verklighet som fick Marx att skriva ”Borgerligheten har dränkt det fromma svärmeriets heliga rysning, den ridderliga hänförelsen och det spetsborgerliga vemodet i den egoistiska beräkningens iskalla vatten.”

Det finns hur mycket pengar som helst hos storfinansen, hos de superrika, hos de rika och hos medelklassen som med små fördelningspolitiska skatteåtgärder skulle kunna gå till pensionärer, till flyktingmottagning, till a-kassa, till försäkringskassa – till att minska bitterheten och hatet som klassklyftor skapar i ett samhälle.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.