ÅSIKT

Samma rasistiska myt – nya måltavlor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: TT
Muslimer samlas runt världens största moské i Mecka.
LEDARE

Inget är nytt under solen. Det är som att mänsklig­heten måste uppfinna hjulet gång på gång och låta det rulla i hat.

I slutet av 1800-talet ökade den judiska utvandringen från Östeuropa från 3 000 till 50 000 människor om året. 1914 var den uppe i 135 000.

Hat och misstro mot judar var redan tusenårigt men mellan 1870 och 1945 togs antisemitismen till en helt ny nivå, konstaterar den flerfaldigt prisbelönte journalisten Doug Saunders i boken ”Myten om den muslimska flodvågen” (Karneval förlag).

Alla vet hur myten om den judiska flodvågen slutade men behandlingen och förtrycket av judar var fruktansvärt långt innan Förintelsen. Dåtidens rasistiska och populistiska politiker och medier i Europa och i USA utmålade judar som extremister och använde deras påstådda egenskaper och kulturskillnader som ett medel för att skrämma folk och tillskansa sig makt.

Och i USA på 1950-talet ­gjorde boken ”American freedom and catholic power” makalös succé, den låg på New York Times bästsäljarlista i elva månader, trycktes i mångmiljonupplaga. Då var det katoliker som beskrevs som samhällsomstörtande fanatiker som dessutom förökade sig som skadedjur.

När John F. Kennedy blev president 1961 utan att ett religiöst rättsystem infördes försvann hysterin kring den katolska flodvågen snabbt. ”Det visade sig att katolska amerikaner helt enkelt var amerikaner”, noterar författaren.

I mörkret av den rasistiska populismens historia häpnar jag dagligen när antimuslimska åsikter och fördomar sköljer över mig via varenda kanal. Rasism som tidigare bara fanns på nationalistiska herrsajter uttrycks eller sprids numer av människor som alldeles nyss föreföll både normalbegåvade och som på­litliga liberaler.

Det är förbluffande att se hur människor är klyschor, att de är precis som judehatare på 1920-talet eller katolikhatare på 1950-talet. Det finns en djup tragikomik i människans banalitet, dragning till rädsla och behov av att ha någon att se ner på. Är mänsklighetens behov av syndabockar konstant? Lär vi oss ingenting, ­någonsin? Rasismen är ­lika löjeväckande som den är samhällsfarlig.

I ”Myten om den muslimska flod­vågen” beskrev Doug Sanders redan 2013 kusligt exakt vad som skulle komma att ske. Han förutspår rentav hur bisarra uttalanden som ”Miljöpartiet kan ha infiltreras av islamister” kan tas på allvar i en tid infekterad av okunskap, rädsla och propaganda. Boken inleds med terroristen Anders Behring Breiviks manifest, ett hopkok av högerextremistisk skåpmat, som äter sig in i samhällskroppen och blir mainstream.

Men. Även om den muslimska flodvågen är påhittad så finns det enorma utmaningar med en stor flyktingström. Problemet är att lösningarna (utbildning, bostäder, arbete) blir mycket svårare att uppnå när fördomar och rädsla sprids och tillåts härska.

Direkt katastrofalt slutar det när makt uppnås av dem som profiterar på samma gamla rasistiska mytbildning men med nya måltavlor. Historien har lärt oss ingenting.

ARTIKELN HANDLAR OM

USA

Rasism