ÅSIKT

I ruinerna efter kriget föds extremismen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Pojken dör framför våra ögon. Doktorn torkar bort svetten ur pannan och vänder bort huvudet. En operation som västvärlden behärskat sedan mitten på 40-talet hade räddat barnet. Men i Basra är vården på väg att kollapsa.”

Aftonbladets reporter Oisín Cantwell beskriver situationen i Iraks näst största stad, Basra. Det fattas mediciner, utrustning, rent vatten, filtar, kläder och mat.

Ingen betvivlade att den amerikanska krigsmakten skulle besegra Irakregimen. Självklart sörjer ingen heller att en av de hårdaste diktaturerna i världen har fallit. Vi som ifrågasätter kriget som metod att lösa konflikter undrar dock fortfarande hur bombentusiasterna ska förklara det faktum att inga massförstörelsevapen (huvudanledningen till kriget) hittills har påträffats, att Iraks oljekällor direkt säkrades med amerikanska militärens hjälp medan sjukhusen kunde utsättas för plundringsräder samt att USA nu utan FN-mandat styckar upp landet i olika zoner som företrädare för alliansen ska styra över.

Medan Bush-administrationen organiserar ockupationen lider det irakiska folket av en vardag i kaos. Jublet efter diktatorns fall har tystnat. I stället ökar frustrationen över de nya herrarna.

Efter kriget har antalet svältande barn ökat. Vattenförsörjningen fungerar inte. Kriminaliteten har vuxit dramatiskt. Allt detta är ockupationsmakten ansvarig för enligt internationell lag. Den nya utlovade regeringen har inte installerats. I stället har USA fått byta ut sina prokonsuler och hårda motsättningar har skapats mellan irakier och amerikaner.

Irakkriget måste sättas in i ett större sammanhang. Det ingår i den amerikanska administrationens högerkristna tankevärld. Den enda supermakten ser sig som utvald på missionsuppdrag i en fientlig värld. Föraktet för FN och internationell rätt genomsyrar utrikespolitiken.

President Bushs doktrin om ”förebyggande krig” ger USA rätt att använda våld mot alla stater som anses utgöra ett hot mot amerikanerna. Efter terrorattentatet mot World Trade Center den 11 september 2001 har terroristbekämpningen förvandlats till ett ”krig mot terrorismen”, där våldsanvändning, kränkning av mänskliga rättigheter, hårda terroristlagar med mera anses legitimt.

Det är en farlig utveckling och leder definitivt inte till en fredligare värld. Terrordåden i Saudiarabien nyligen visar just problemet med ett ”krig mot terrorismen” som bara ökar fattiga och förtryckta människors vanmakt. Ur vanmakten växer extremismen. Det sker i det sönderbombade Afghanistan liksom nu i Irak.

Motståndet mot krigets logik handlar om att vägra acceptera en världsordning där USA dikterar utvecklingen i världen i stället för FN, där bomber påstås bygga demokrati och där terrorhot tas till intäkt för imperialistisk vapenmakt i stället för att resurser satsas på att minska orättvisor och värna de mänskliga rättigheterna.

Irak står inför en humanitär katastrof. En miljon barn är undernärda, enligt Unicef. Ett av åtta barn dör innan det fyller fem år. Är det ett pris värt att betala för sanktionerna och kriget?

Ja, svarar den jublande bombhögern.

Helle Klein

ARTIKELN HANDLAR OM