ÅSIKT

Littorins problem finns på nära håll

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utanför IF Metalls lokaler på Olof Palmes gata springer jag ihop med Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreteraren. I nästa vecka har förbundet avtalsråd. Förberedelserna inför vinterns avtalsrörelse fortsätter.

Säikkälä är optimistisk. Han tycker att avtalskraven som presenterades i förra veckan har tagits emot väl.

Det kan vara professionalitet. En av de tyngsta makthavarna på arbetsmarknaden har knappt råd att tveka inför vinterns förhandlingar.

Ändå har han kanske anledning att vara positiv. En avtalsrörelse handlar trots allt inte om att besegra en motståndare, utan om att hitta en lösning alla kan leva med. Det vet arbets­givarnas riktiga förhandlare, men kanske inte de politiska strategerna på Svenskt Näringsliv.

Från organisationens kontor på Storgatan har stridsropen i form av helsidesannonser fortsatt. Bra för tidningarnas ekonomi, men knappast för förhandlings­klimatet.

–?Det är dumt, säger Säikkälä.

Högljudda krav på nollavtal blir ett problem när arbetsgivarna om några månader ska skriva ­under ett avtal. Men så går det när informationsavdelningen får lägga ut kursen.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har det inte lätt. ­Besvärliga familjeaffärer, stigande arbetslöshet och haveriet med jobbcoacherna. Dessutom har han startat ett mindre upplopp bland landets stillsamma a-kassehandläggare.

Det var för en dryg vecka ­sedan som Littorin förklarade­ a-kassornas väntetider med att de inte står under hans styre. ”Privat­rättsliga föreningar över vilka jag har mycket begränsad makt”, sa Littorin i riksdagen.

Blev det ingen bättring får staten ta över, antydde ministern.

Det fick a-kassorna, där personalen de senaste åren tyst slitigt med ständigt nya och krångligare regler, att se rött. ”Lögnaktigt”, skrev Transports kassa. ”Ta ditt ansvar”, krävde byggnadsarbetarnas a-kassa.

Till och med akademikernas Anna Ekström, som ofta gått vinnande ur fackföreningsrörelsens konfrontationer med Littorin, protesterade.

Littorins stora problem bör dock finnas på närmare håll. Att bevara­ sambandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och facket var ett av nyckelgreppen när de nya moderaterna sjösattes. Inte bara som ett sätt att gräva ner stridsyxan, Borg menade också att systemet bidrog till lönedisciplin.

Om Littorins utspel inte bara ska tolkas som ett sätt att smita från ansvar innebär det en avgörande kursändring. Frågan är om Borg och Reinfeldt är informerade?

Så här års får landskapet en alldeles särskild, nästan grafisk, skärpa. Grått i alla nyanser, med ett enstaka rönnbär som en dramatisk påminnelse om färgernas existens där det sitter längst ut på den svarta grenen. Stilla vattenspeglar och långsamma dimbankar.

Ljuden i skogen är annorlunda. Fåglarna ger i från sig oroade, lite skrämda varningsrop, långt ifrån vårens självsäkra sång. Luften bär ett löfte, eller ett hot, om snö.

Saker förändras. En tröst i november.

ARTIKELN HANDLAR OM