ÅSIKT

Med verkligheten på säkert avstånd

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En smula förbryllad lägger jag i från mig Jöran Hägglunds bok om krisen för Saab.

Det beror inte på de nyheter boken levererar. Affären Saab har – precis som Hägglund själv påpekat – varit mycket genomskinlig. ”Saabaffären inifrån” förändrar inte bilden.

Det är inte heller utbrotten mot oppositionen som gör mig brydd.

Sådant hör till politiken, inte minst i valtider.

Att Hägglund inte ser ironin i att förutsättningen för den svenska regeringens linje – att staten inte fick blandas in – blev att den amerikanska staten tog över GM och att den kinesiska staten backade upp Geely är en annan sak.

Nej, det som dröjer kvar är något annat: bilden av en bubbla.

Statssekreteraren flyger fram och tillbaka mellan Stockholm och Detroit. Han talar i telefon med direktörer som tilltalas med förnamn och han ger intervjuer. Det är möten i hotellobbyn och affärsluncher på krogen.

Den svenska verkligheten är däremot besynnerligt avlägsen. Vid något tillfälle får kungen information, liksom de borgerliga ledamöterna i riksdagens näringsutskott.

Hägglund försäkrar att de borgerliga partiledarna följt affären, men i berättelsen är de märkligt frånvarande. Det gäller också näringsministern, som dock då och då träder in för att hålla en presskonferens.

De anställda i Trollhättan, deras fackliga representanter eller kommunala politiker skymtas liksom genom en dimma. De informeras, men har ingen roll i spelet om sin framtid.

De senaste åren har jag hört ledare för fackliga organisationer beklaga sig över en regering som inte vill samtala. De högsta representanterna för

näringslivet har sagt precis samma sak.

Regeringen varken ser eller förmår uppskatta andras vilja att ta ansvar. Inte med ett ord nämner Hägglund krisuppgörelsen inom industrin våren 2009.

Kanske har det varit ett medvetet val. Fredrik Reinfeldt brukar ju på sitt pompösa sätt förklara att han vill tala direkt till folket.

Men resultatet tycks bli att regeringsmakten förlorar förmågan att vara samlande för att mobilisera hela det svenska samhällets kraft. Det är i så fall ett högt pris att betala. För hur många gånger en statssekreterare än flyger över Atlanten, och hur sent han än talar i telefon, är han ändå bara en statssekreterare.

ARTIKELN HANDLAR OM