ÅSIKT

När fisken nappade blev det hysteriskt

Foto: LOTTE FERNVALL
Vill få ut folk i naturen Även om de allra flesta svenskar svarar att de gärna vill vara ”ute i naturen” sjunker andelen som faktiskt är det, och mycket av den vardagliga
kontakten har försvunnit. Det menar i alla fall Tamisha Kindberg.
LEDARE

Integration och invandring. Ämnena finns hela tiden under samhälls­debattens yta.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Arbetslösheten, diskrimineringen och segregationen är på riktigt. Men det finns också exempel där mötet mellan det nya och det gamla Sverige gör båda rikare.

Jag har rest runt och träffat några av de människor som finns just där – i mötet mellan det nya och det gamla. Här följer den sista artikeln i serien.

Anna Lindström.

Tamisha Kindberg på Jägareförbundet hade planerat dagen noggrant. Stationerna med viltvård, fiske, hundar och skytte var bemannade med instruktörer. Gästerna – gymnasieungdomar  i språkintroduktion från Nyköping och Södertälje – hade fått sin inbjudan och den klassiska uppmaningen att bära ”tåliga kläder”.

– Så dök de upp, en hel busslast med ganska stylade ungdomar i tunna gymnastikskor, säger Kindberg.

Det är snart tre år sedan den där första friluftsdagen för ungdomar som nyligen kommit till Sverige anordnades på Jägare­förbundets anläggning på Öster-Malma i Södermanland.

Nu är det jag som sitter här i lågskor och konstaterar att skogskläderna och kängorna har blivit kvar hemma.

Å andra sidan är det högsommar, och jag ska inte skjuta ledduvor, snickra fågelholkar eller fiska. Tillsammans med Tamisha Kindberg och Anna Lindström ska jag i stället prata om nyanlända ungdomars möte med den svenska naturen.

Började med succé

Anna Lindström arbetar med språk­introduktion på gymnasieskolan i Ny­köping. Hon har varit med i projektet från början. Och trots att kläderna kanske

inte riktigt passade vid lägerelden började det med succé.

– Vid fisket var alla lite avvaktande först, men så snart det nappade för någon blev det lite hysteriskt, berättar Kindberg.

Traditionen har fortsatt, och kläderna har blivit bättre anpassade till svenskt klimat. Förra året regnade det under hela friluftsdagen, men det var ingen som klagade.

I Nyköping har friluftsliv blivit en viktig del av språkintroduktionen.

– Under hösten och våren har vi varit ute varje vecka, berättar Anna Lindström.

Miljön på Öster-Malma har naturligtvis varit viktig.

Här finns, vid sidan av skjutbanor och annat, också ett vilthägn som är öppet för allmänheten. Hjortkalvarna som blev våra favoriter, men här finns också skogens vilda fåglar, vildsvin och älgar.

Framför allt finns här bra handledare och en kontaktyta mot en stor folkrörelse.

Lär sig svenska bättre

Anna Lindström tror faktiskt att friluftslivet har gjort att eleverna lär sig svenska bättre. Det handlar om att ha gemensamma upplevelser, och om att samtalet blir annorlunda utanför skol­salen. Men det handlar också om att få del av ett kulturarv.

Föreställningen om våra nära band till naturen var en av hörnstenarna när bilden av den svenska nationen skulle skapas. Den moderna människan i början av 1900-talet skulle på en gång leva i det nya och nära naturen, som Karl-Herman i Karl-Erik Forsslunds roman ”Storgården” eller familjen i Carl Larssons bilder.

Till och med Dan Anderssons mörka dikter om slitet i arbetet andas hela tiden en längtan till skogen.

– Naturskildringar är en så viktig del av svensk litteratur, säger Lindström.

Och kanske inte bara av litteraturen tänker jag, och funderar på vårens bitvis infekterade diskussion om skogsbruk och kalhyggen.

”Tycker att naturen är äcklig”

En sak stod i alla fall klart, landsbygdsminister Eskil Erlandsson hade svårt att förstå den upprördhet morgontidningarnas storstadsläsare kände över kalhyggen och skövling, och storstadens läsare hade nog lika svårt att förstå ministerns praktiska inställning det moderna skogsbruket.

Kanske har det något att göra med att vårt förhållande till djur och natur blivit mindre alldagligt.

Även om de allra flesta svenskar svarar att de gärna vill vara ”ute i naturen” sjunker andelen som faktiskt är det, och mycket av den vardagliga kontakten har försvunnit. Det menar i alla fall Tam­isha Kindberg.

– Många ungdomar tycker faktiskt att naturen är ”äcklig”.

Att ändra på det är ett av målen för Jägareförbundets projekt. Kunskap ska göra naturen – och allemansrätten – mer tillgänglig. I det ligger också en förhoppning om en större hänsyn till miljön.

– Det man inte är intresserad av vårdar man inte heller, säger Tamisha Kindberg.

Det handlar verkligen inte bara om människor som nyss kommit till Sverige.

Friluftsdagarna på Öster-Malma har varit ett slags pilotprojekt. Nu ska arbetssättet spridas över landet. I höst handlar det om att bygga ett samarbete med språkintroduktionen på ytterligare tre  orter spridda över Sverige.

Målet är dock större än så. På sikt skulle Tamisha Kindberg vilja se att samarbete med kommunernas språkintroduktion för ungdomar blev en del av vardagsarbetet för kretsarna, basenheten i den folkrörelse som Jägareförbundet är.

Då skulle friluftslivet – och kanske jakten – på allvar skulle kunna bli en port in i det svenska samhället.