ÅSIKT

Visst kan vi höja våra löner i vår

Avtalsrörelse
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är mycket siffror i debatten just nu, och kanske är det inte så konstigt. I morgon ska fack och arbetsgivare inom industrin byta avtalsbud och direkt efter helgerna startar förhandlingarna om nästa års löner på allvar. Just nu har nästan alla synpunkter på hur mycket de borde höjas. Facken inom industrin, de traditionella riktkarlarna på svensk arbetsmarknad, presenterade redan för någon månad sedan ett krav på 2,8 procent. Arbetsgivarna kontrade med att tala om löneökningar “väl under en procent”.

3,2 procent

I veckan som gick kom dessutom de fem LO-förbund som ingår i samarbetet 6F med en egen plattform. Byggnads, Seko, Fastighets, Elektrikerförbundet och Målarna tycker att det finns plats för åtminstone 3,2 procents löneökning plus en viss låglönesatsning.

Och som om inte allt detta vore nog presenterade ekonomerna i det Arbetsmarknadspolitiska rådet häromdagen en egen analys. Rådet, som skapats av Svenskt Näringsliv, aktar sig för att räkna fram några siffror. Men det hindrar inte ekonomerna från att rekommendera lite högre löneökningar i år och återhållsamhet i framtiden.

Stabilitet

Det saknas i alla fall inte synpunkter när det gäller framtidens löner, och nästan alla använder dessutom ungefär samma argument för sin åsikt. Ord som konkurrenskraft, sysselsättning och stabilitet återkommer.

Sanningen är naturligtvis att lönebildning inte är en exakt vetenskap. Det finns inga ner till sista decimalen korrekta löneökningar, ens om vi skulle vara överens om vad vi vill med Sverige. Och alla är förstås inte överens. Fackens uppgift är att se till att medlemmarna får en rimlig del av produktionsresultatet, arbetsgivarnas att försvara företagens vinster. Och ekonomernas uppgift…

Samma verklighet

Sanningen är också att skillnaderna kanske inte är så halsbrytande som en del kommentarer och den havererade samordningen inom LO skulle tyda på. Oavsett om kalkylerna landar på drygt tre procent eller på knappt en hämtar de sina utgångspunkter i samma verklighet och i föreställningen att det faktiskt finns ett utrymme för löneökningar som kan siffersättas.

Sifferlöst

Det borde vara viktigt, i alla fall om vi vill undvika en arbetsmarknad där marknadskrafterna får fritt spelrum. I dag är vart tredje avtal sifferlöst, men vi behöver siffror om vi inte vill att anställda i hemtjänsten eller i handeln ska få se sina löner urholkas samtidigt som de som är högutbildade och arbetar i bristyrken kan diktera sina egna villkor.

Kanske borde det bli den riktigt stora frågan i nästa års löneförhandlingar.

Ingvar Persson