ÅSIKT

Det finns alternativ till att sälja kolet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Gustav Hugosson
I dag gav Mikael Damberg och Isabella Lövin beskedet att Vattenfall får sälja det tyska brunkolet
LEDARE

Det fanns något nästan ödesbundet över det besked näringsminister Mikael Damberg och klimatminister Isabella Lövin lämnade nu på morgonen. Vattenfalls europeiska affärer har utvecklats till det kanske största politiska misstaget på årtionden.

Försäljningen av Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet har varit en mina på väg att explodera ända sedan den rödgröna regeringen tillträdde. I valrörelsen gjorde Gustav Fridolin en kolbit till en huvudperson i partiledardebatten, och löftet om att låta kolet stanna i marken till en hedersfråga för partiet.

Det var, utan att överdriva, ganska oförsiktigt.

Inget alternativ

Att ett ensidigt svenskt politiskt beslut ska avgöra förutsättningarna för tysk energipolitik har knappast varit ett alternativ, ens om det hade funnits ett stöd för en sådan politik. Och det stödet finns inte i riksdagen.

I dag talade Mikael Damberg om regeringens klimatambitioner. Ändå har socialdemokratins perspektiv på Vattenfalls tyska brunkol framståt som kameralt. Det har handlat om pengar. Skadan av en politik som redan kostat svenska skattebetalare tiotals miljarder ska minimeras.

Men också det har ett pris.

Hade kunnat säga nej

Den politiska processen har alltså pekat mot dagens försäljningsbesked. Det betyder inte att det inte skulle ha funnits alternativ till att låta det tjeckiska energibolaget EPH köpa brunkolsbrytningen tillsammans med investmentbolaget PPF.

Regeringen hade kunnat säga nej, även om det inneburit att Vattenfall fortsatt brytningen ännu en tid.

Damberg försäkrade att de nya ägarna har granskats på alla tänkbara sätt. “Hel- och renprocess” sa Damberg.

Övertygar inte

Uppriktigt sagt övertygade det inte. EPH ägs via en brevlåda på Cypern, och personerna bakom bolaget finns i Pannamadokumenten.

Sanningen är ju att oavsett vem som äger gruvorna så måste brunkolet fasas ut ur det europeiska energisystemet och ersättas av förnyelsebar energi. I Tyskland måste det vara en del av tysk energipolitik.

De nya ägarna spekulerar i att den processen ska gå långsamt, och att kolen ska fungera som reservkraft. Det är så de tänkt tjäna pengar på affären.

Att Vattenfall blir ett renare bolag efter försäljningen är en klen tröst för klimatet.

Vi vet att användningen av kol måst upphöra. Vi vet att en av utmaningarna för europeisk och tysk energipolitik blir att klara den avvecklingen.

I det arbetet skulle ett statligt svensk bolag som Vattenfall trots allt ha varit en bättre partner än de ägare som nu får ta över.

ARTIKELN HANDLAR OM