ÅSIKT

Ta smitarna i örat, Ylva Johansson

Foto: FREDRIK SANDBERG/TT
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tänker inte acceptera att moderata kommuner bryter mot lagen om flyktingmottagning, och hur skulle hon kunna göra det?
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Täby och andra moderatledda kommuner norr om Stockholm fortsätter att trotsa lagen och smita från sitt ansvar för flyktingmottagandet. Det tänker arbetsmarknadsminister Ylva Johansson inte acceptera, och hur skulle hon kunna göra det?

Lagen ska gälla lika för alla. Det gäller individer, och det gäller faktiskt också kommuner. Så ser fundamenten för ett rättsamhälle ut.

Täby, Ekerö och andra välmående moderatkommuner kan inte få strunta i lagen. Men det borde inte heller få strunta i sin del av det gemensamma ansvaret för de människor som flytt undan krig och förföljelse för att få en fristad i Sverige.

Ny lagstiftning

Lagen som tvingar alla Sveriges kommuner att ta emot nyanlända flyktingar började gälla i våras. Den är ett resultat av höstens flyktingvåg och partiernas uppgörelse om asylpolitiken. Men lagen är också ett svar på att vissa kommuner - ofta några av landets mest välmående - i åratal vägrat att göra sitt för att Sverige ska leva upp till sitt ansvar.

Argumenten från kommuner som Danderyd, Vellinge och Vaxholm har förstås alltid varit praktiska. Det har saknats lämpliga bostäder, kommunal erfarenhet eller något annat.

Ändå har det aldrig varit svårt att läsa undertexten. Många välmående kommuner har helt enkelt inte ansett att flyktingmottagning eller integration är deras problem. Och det tycker man alltså fortfarande inte i Täby.

Andra får ta ansvar

Istället har andra kommuner tvingats ta ett desto större ansvar för integrationen. Storstäderna, kommuner som Södertälje och landsbygdskommuner som Norberg och Filipstad har helt enkelt inte haft några alternativ.

Den nya anvisningslagen är i sig själv ingen lösning på den utmaning integrationen av nyanlända innebär. Det betyder inte ens att uppgiften kommer att fördelas rättvist.

Men lagen säger ändå att ingen kommun, hur välmående och självbelåten den än är, kan svära sig fri från sin del av vårt gemensamma ansvar.

Det kan regeringen faktiskt inte backa från.