ÅSIKT

Ett mörkt år för pressfriheten

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De iranska säkerhetsmyndigheterna måste ha fått skrämselhicka när Ayatollah Hossein Ali Montazeri avled för en tid sedan. Ända sedan 1980-talet har han varit en nagel i ögat på makthavarna i Teheran och den religiösa staden Qom. Genom sin starka teologiska ställning har han varit ett levande bevis för att de styrandes tolkning av islams roll i politiken inte är given.

Inför begravningen förbjöds massmedierna i Iran att nämna hans död. Alla tecken på protester skulle kväsas. Informations- och säkerhetsministeriet skickade ut sina agenter till nyhetsredaktionerna för att försäkra sig om att ingen bröt mot påbudet.

Under de senaste dagarnas protester har myndigheterna fortsatt censurera internet och blockera tillgången till oberoende massmedier. Allt detta har därmed blivit en bekräftelse på att Iran under 2009 stått i en särställning när det gäller övergreppen mot pressfriheten. Sedan presidentvalet i juni har ett dussin tidningar stängts ned, 100 journalister har arresterats och över 50 har tvingats fly till en osäker tillvaro som asylsökanden i EU.

2009 blev över huvud taget ett mörkt år för pressfriheten i världen. I Filippinerna mördades 30 journalister vid ett och samma tillfälle när de skulle skriva om en oppositionspolitiker i en av landets provinser. Ett obegripligt brutalt övergrepp. I länder som Colombia, Pakistan, Burma och Eritrea lever journalister fortfarande under svår press, hotade av myndigheter, paramilitära grupper eller organiserad brottslighet.

Tyvärr kan Europa inte svära sig fritt från den stundtals dystra utvecklingen. När organisationen Freedom House rankade EU-länder hamnade ett land för första gången i kategorin Delvis fritt. Tidigare har alla länder inom EU kategoriserats som fria.

Landet är Italien och skälet är Silvio Berlusconis eviga kamp mot oberoende journalistik. Freedom House kritiserar hans stora maktinnehav i landets tv-industri men även att han som premiärminister gång på gång ser till att åtala kritiskt granskande journalister.

Det är djupt allvarligt att detta tillåts pågå inom EU:s gränser, utan att Italien möts av hård kritik från andra medlemsländer. Eller från EU-systemet. Har vi så fullständigt tappat greppet om vikten av grundläggande yttrandefrihetsvärden?

Själv ser jag fram emot 2010, då jag hoppas att vi i Sverige får en ny, hård debatt om FRA-lagarna.

ARTIKELN HANDLAR OM