ÅSIKT

”Vi måste prata om Chris O'Neill”

Foto: MAGNUS SANDBERG
Chris O'Neill.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nyligen skrev jag en ledare om Uppdrag gransknings program om hur svenska direktörer fortsätter att plocka ut miljontals kronor i bonusar.

Trots att forskning visar att bonusar ökar risken för skadligt riskbeteende har börsföretagen fortsatt höja bonustaken för direktörerna de senaste åren.

Värst var Ericssons vd Hans Vestberg, som innan han fick sparken i somras hade fått mer än 200 miljoner kronor i ersättningar och bonusar under sina sex år på vd-posten. Ett faktum som blir allt mer stötande ju tydligare det blir hur misskött Ericsson är.

Det här måste uppröra läsarna, tänkte jag när jag skrev min ledare. Men responsen uteblev nästan helt.

Dagen efter Uppdrag gransknings reportage meddelade Ericsson att de vill säga upp 3 000 anställda i Sverige. Då plötsligt fick jag mejl som: "Nu är du väl nöjd?" och "Det är såna som du som skrämmer bort entreprenörer från Sverige".

Reaktionerna överraskade. Varför riktades inte kritiken för massvarslen och den vårdslösa hanteringen av företaget uppåt, mot direktörer och börsstyrelser eller mot det kapitalistiska systemet?

Tecknaren Liv Strömquist beskriver i sin nya, lysande bok, "Uppgång & fall", den politiska vänsterns uppgivenhet inför det kapitalistiska systemet. Hon jämför det med människors inställning till monarkin förr i världen. Och här kommer prinsessan Madeleines make Chris O'Neill – han som tackade nej till kunglig titel för att kunna fortsätta vara verksam som affärsman – in i bilden. Är det verkligen samhällskritik att vara mot kungahuset i dag, frågar Liv Strömquist.

Förr var folk fostrade att vörda kungen och kunde inte tänka sig ett politiskt system som inte byggde på ärftlig diktatur. I dag är det samma sak med den globala kapitalismen. Hedgefondförvaltaren Chris O'Neill är på så sätt en symbol för vår tids politiska system, menar Strömquist.

Men precis som många förr inte ansåg det lönt att kritisera kungens anfäder är det i dag alldeles för få som riktar udden mot de som representerar den marknadsliberala ideologin. Ett system som lett till att klyftorna har vuxit i hela västvärlden de senaste 30 åren.

På 1980-talet hade vd:arna på de 50 största svenska bolagen inkomster som var nio gånger högre än för en industriarbetare. I dag tjänar de 50 gånger så mycket.

Det finns en tramsig beröringsskräck från vänster att prata om frågor som rör kapitalet. Som att man vore kommunist bara för att man tycker att förmögenheter borde beskattas hårdare och att pengarna ska fördelas mer jämlikt.

Lika tramsigt är det att klanka ned på kungen i dag. Monarkin påverkar faktiskt inte våra dagliga liv. Liv Strömquist har rätt: Det vi borde prata om är Chris O'Neill och hans kollegor.