ÅSIKT

Plågsamt aktuellt om kvinnors rätt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: BONNIERS
Elin Wägner.

Norrtullsligan. ”Jag har bara träffat på en, som uppskattade mitt ­människovärde. Och han gjorde det inte heller”.

Hon är rolig, Elin Wägner. Hon är rolig och svartsynt och plågsamt aktuell.

”Norrtullsligan” är en bok om fyra unga yrkesarbetande kvinnor som bor tillsammans ­i Stockholm. Det är minstingen Baby, bara 18 år. Det är driftiga Eva, huvudpersonen Pegg och Emmy som är sjuk. Boken handlar om arbete, kärlek och vänskap. Kvinnorna försöker leva hela liv. De delar på ­bördorna, på pilsnern och på smöret när det finns.

Det är fint många gånger. De firar jul och hjälper varandra och gör så gott de kan.

Men problemet är att det ­ändå inte fungerar. För friheten finns inte för dessa kvinnor. ­Inte i praktiken. Inte ens i teorin.

”Norrtullsligan” är Elin ­Wägners debutroman och ­saken är den att den kom ut 1908. Det är 107 år sedan. Då ­hade kvinnor i Sverige inte ­ännu kämpat sig till rösträtt.

Det är fantastiskt att läsa ­boken i dag, den känns så oerhört modern. Språket, ­känslorna och kampen.

Just detta är också väldigt sorgligt. Det hade ju känts bättre att slippa känna igen sig.

Elin Wägner är en gigant i svensk 1900-talshistoria. Hon var journalist, för­fattare, freds- och miljö­aktivist, kvinno­saks­kämpe och ­ledamot av Svenska Akademien. Hon drev kampanj för kvinnlig rösträtt i en åsikts­korridor där ­kvinnor ­ansågs ­vara intellektuellt och känslomässigt underlägsna. Vill man läsa mer om henne – och det vill man – finns en väldigt bra biografi av Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder att fortsätta med.

I ”Norrtullsligan” finns poli­tiken, humorn och relationerna. Grundtemat är kvinnors rätt till sin egen försörjning. Det går så där. Baby försöker organisera en strejk på sitt jobb, vilket ­slutar med att hon får sparken och tvingas ta ett arbete med mycket lägre lön.

Och så handlar det om sex och relationer i en tid – bara ett par generationer bort – när en stenhård hederskultur styrde kvinnors tillvaro i Sverige.

Pegg, huvudpersonen, ­attraheras av sin chef. Men ­mellan dem finns ingen annan tänkbar framtid än att hon blir hans ­älskarinna och därmed

i samhällets – och hans – ögon ­värdelös.

Det bryr sig inte chefen om. Han har förstört kvinnoliv ­förut. Och Pegg, ja hon vet ­precis vad som gäller.

”Jag gick Drottninggatan uppåt och blev antastad sex gånger mellan Fredsgatan och Kungsgatan av Stockholms hjältar och riddersmän. Den sjunde var chefen, men han fann sig utmärkt och sade, att han känt igen mig på långt håll.”

Denna sommar när jag läser Elin Wägner och om hennes kamp mordhotas en sjuttonårig artist av en lynchmobb på nätet. För att hon är ­kvinna.

Sa jag att boken ­kändes plågsamt ­aktuell?

Så läs gärna den här boken, skratta bistert och gråt ­kanske en skvätt. Och kavla sedan upp ­ärmarna igen.