ÅSIKT

Trumps lögner är otäcka på riktigt

Foto: WILLIS GLASSGOW/AP
BARA FORTSÄTTER Donald Trump, som vill bli republikanernas presidentkandidat i nästa års val, bryr sig inte om att bli av­slöjad med en lögn.
LEDARE

1 december 2015. USA-valet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Donald Trump framstår lätt som en festlig filur. Hans excentriska frisyr, hans slängiga retorik. Hans brist på politisk erfarenhet.

Trump är fastighets­mogulen, miljardären och dokusåpakändisen som vill bli republikanernas president­kandidat i USA-valet nästa år.

I början avfärdades han helt av förstå-sig-påare. Trump är bara i racet för att bygga sitt personliga varumärke, sades det.

Nu är det ingen som fnissar längre. Trump har fallit i mätningarna de senaste dagarna, men han leder fortfarande stort. Och pengar för att fortsätta driva kampanjen saknas inte.

Särskilt lätt att hålla sig för skratt har USA:s muslimer.

Trump har efter terror­dåden i Paris efterlyst att dessa ska registreras i ”databaser”, och hävdar att han efter 11 september såg tv-­inslag med mängder av ­jublande muslimer i New Jersey.

Problemet är att något ­sådant helt enkelt inte har hänt. Det finns inget tv-­inslag. Det spelar ingen roll för Trump, han är en rasist och lögnare och kunde inte bry sig mindre om en sådan banalitet som sanningen. ”Jag såg vad jag såg och många har hört av sig och håller med”, säger han.

Nyligen satt Trump i ett av USA:s ledande politik­program och bluffade de amerikanska väljarna rakt upp ansiktet när han sa att Obama hade planer på att ta emot 200 000 flyktingar från Syrien. Det verkliga antalet är 10 000.

Vad gör man med någon som vägrar att hålla sig till det mest grundläggande i ett offentligt samtal: ljug inte systematiskt och ­medvetet. Riskera inte ­människoliv genom att ­piska upp hat.

Som nyhetssajten Vox skrev för ett par dagar sedan – det finns en anledning till att den typen av konspirationsteoretiker vanligtvis inte får vara med i tv. ­Problemet är att en sådan person nu är en av landets ledande politiker.

Det är som om nätets kommentarsfält bestämt sig för att kandidera till president, skrev någon träffande på Twitter.

Hittills har amerikansk media varit oförmögen att hantera Trump. Man är fast i en roll där uppdraget ­definieras som att intervjua, referera och ge plats åt olika ståndpunkter. Inte döma av eller markera mot uppen­bara osanningar.

Men den politiska polari­seringen i USA har gått så långt att det inte längre finns någon konsensus om vad som är sant och falskt. Trump bryr sig inte om att bli avslöjad med en lögn. Han bara fortsätter.

Offren i ett sådant ­offentligt samtal blir de grupper som det hetsas mot. Muslimer, för tillfället. Men också svarta och kvinnor – Trump är generös med att sprida hån och fördomar även mot dem. Och han är ­inte ensam i sin retorik. Tvåan i det konservativa racet, neurokirurgen Ben Carson, har jämfört flyktingar med ”galna ­hundar”.

Enligt företrädare för muslimska organisationer i USA är läget i landet värre i dag än efter 11 september. Moskéer attackeras, männi­skor utsätts för hat och hot.

Det mesta talar för att Trump inte når hela vägen till Vita Huset. Men hans kampanj skrämmer, eftersom den visar hur lätt det är för oansvariga personer att piska upp farliga stämningar.

Här finns mycket att lära för Europa och Sverige. Även här finns politiker som vill åsiktsregistrera muslimer och inte drar sig för att ljuga. Och medier som ibland inte orkar.

Erfarenheten från USA:s valrörelse är nästan övertydlig. Demokratin bygger på att människor kan göra informerade val.

Om en politiker påstår att jorden är platt och en ­annan att den är rund ­ligger inte sanningen mittemellan, som Jeff Daniels karaktär Will McAvoy ­konstaterar i tv-serien The Newsroom.

De som ­förlorar när media abdi­kerar och ­låter politiker komma undan med lögner är medborgarna.