ÅSIKT

Elitistisk vänster öppnar för Trump

Foto: AFP
På hyllorna i Cambridges många boklådor ligger rader av böcker som försöker förklara ­fenomenet Trump för stadens bildade över- och medelklass.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

CAMBRIDGE På gräsmattorna mellan Harvards ­tegelbyggnader strosar studenter med travar av böcker och randiga halsdukar. Lönn­löven brinner i rött och gult och det hela är lika larvigt fint som scenografin i en ­romantisk komedi.

Men något stör. Sedan ­några veckor har ett taktfast trummande dånat ­konstant. Det är ljudet från matsalspersonalen på världens rikaste och mest progressiva universitet som gått ut i strejk. De ­kräver högre lön och ­billigare sjukförsäkring. Talkörer och megafoner hörs hela vägen in till föreläsningar och läsesalar.

Harvard ligger i Massachusetts, en av USA:s mest progressiva delstater. Här röstar de flesta på demo­kraterna och skatterna är så höga att smeknamnet är Taxachusetts.

Bara en timme norrut ­passerar man gränsen till delstaten New Hampshire. Detta är en ”swing state”, en av dem som avgör presidentvalet. Här är det officiella valspråket ”Live free or die”, lev fritt eller dö.

Till New Hampshire ­kommer Donald Trump ­ofta, men på hans val­möten syns inga Harvardprofessorer. De studerar i stället och förfasas över fenomenet Trump på avstånd. På mötena vrålar Trump mot eliterna och ­medierna. ”Jail, jail, jail” skriker publiken när Hillary Clinton kommer på tal.

På hyllorna i Cambridges många boklådor ligger rader av böcker som försöker förklara fenomenet Trump för stadens bildade över- och medelklass. De är skrivna av forskare eller skribenter som åker ut från de liberala bubblorna och träffar ­Vanligt Folk. Sen åker de tillbaka och vittnar.

I ”Strangers in their own land” (”Främlingar i deras eget land”) reser sociologen Arlie Russell Hochschild från Berkeley, ett annat ­elituniversitet i USA, till den amerikanska södern ­­för att försöka begripa hur folk som drabbas av miljöförstöring ändå sympatiserar med Tea party-rörelsen och låga skatter.

För att de aldrig känt att politiken eller staten stått på deras sida, kan man sammanfatta slutsatsen 250 ­sidor senare.

Boken är välskriven och ambitiös men det säger ­något att en så banal ­analys betraktas som ­viktig.

Vad beror Trumps framgångar på? I USA liksom i Sverige frågar man sig om stödet bottnar i ekonomisk besvikelse eller i en kulturell backlash mot liberala värderingar. Nyligen ­presenterade Harvard­forskaren Pippa Norris ett utkast till ännu en studie där det hävdas att framgångarna för Trump och ­Europas populister beror ­på att den ekonomiska höger-vänsterdimensionen förlorat i betydelse till ­förmån för den axel som brukar kallas frihetlig-auktoritär.

Det är säkert sant, men vad ska vi göra med denna information? Hur bygger man progressiv politik på mätningar som visar att väljare inte gillar feminism och utlänningar?

Vänstern har inte skapat Donald Trump eller SD, men populismen växer när vänsterrörelser blir elit­projekt som inte representerar arbetare eller arbetslösa. När grupper ­inte ­behöver mötas och kompromissa. Och när man ­i stället för att försöka ändra de levnadsvillkor som ­åtminstone delvis formar människors värderingar antingen ger upp om stora grupper eller försöker locka dem med en hårdare retorik.

I tisdags tystnade tal­körerna på Harvard. ­En uppgörelse hade nåtts efter flera veckors strejk. Matsalspersonalen fick igenom en del av sina krav på högre lön och bättre sjukförsäkring.

Tyvärr är detta snarare ett undantag än en regel i ett land där människor ibland helt verkar sakna gemensamma beröringspunkter.

Bortom bubblan på ­Harvard finns det sällan ­något som tvingar studenter att förhålla sig till sin matsalspersonal eller Clintonväljare till Donald-­anhängare.

I dessa parallella verkligheter kan lögnerna och rädslan snurra vidare helt utan motstånd. Och politiken fortsätter vara ett projekt för en mycket liten grupp.