ÅSIKT

Kamp mot ohälsa går före skatte- sänkningar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Det var en av dessa förtrollande svenska sommarkvällar. Med Östersjön rullande in mot piren, doften av hav och kvällssol i parkens gröna mattor. Folk släntrade sommarledigt obekymrade på strandskyddad mark. En bild av svensk frihet.

Göran Persson skulle tala i Almedalen. Sveriges populära statsminister, nu skulle han mätas med sin föregångare: den politiske mästaren Olof Palme. Det fanns en stämning bland de kanske dryga 4 000 i publiken, en förväntan som inför en match.

”Det skulle klinga falskt om vi gjorde insatser mot fattigdomen här men struntade i en svältande värld. Det måste alltid finnas ett obönhörligt sammanhang i det vi vill uträtta här hemma och det vi verkar för internationellt.”

Persson citerade Olof Palme från Sotareförbundets kongress 1980 och knöt an till dagens debatt.

– Det finns, som på Palmes tid, de som kritiserar oss för att vända Sverige ryggen. Till dem vill jag säga att det är framtiden man vänder ryggen, om man vänder omvärlden ryggen, sa statsministern med adress till moderaterna.

– Moderaterna vill lösa alla problem från integration till mer tid för sex med att sänka skatten. Men vi vill satsa alla resurser på barnen, på vården, på att höja kvaliteten i den offentliga sektorn och bekämpa arbetsmiljöer som gör de anställda sjuka. Det ska gå före skattesänkningar, sa han och fick applåder.

Persson valde att starta valrörelsen med att tala om de vardagsnära frågorna, de som handlar om praktisk trygghet och frihet, solidaritet och rättvisa. Alla de gamla kända värderingar som format och burit arbetarrörelsens reformer sedan Brantings dagar. Han ställde inte ut några löften om nya reformer och miljarder men lovade att satsa de resurser som finns nästa mandatperiod på insatser mot ohälsan, på att höja kvaliteten i välfärden, den som fick stryka på foten under de hårda krisåren på nittiotalet.

– Vårt viktigaste reformområde blir att ta itu med att utveckla de arbetsplatser som i dag gör människor sjuka. Inte minst de som vårdar de sjuka. Där är det för dåligt. Det blir en förstahandsuppgift.

Gång på gång har regeringen nu markerat att bristerna i den offentliga sektorn, den sektor politikerna själva har makt över, är för stora. I går kom självkritiken.

”Det är för dåligt”.

Självkritik ser ut som ett första steg, det är på tiden. Problemen är inte nya, kostnaderna i mänskligt lidande och för samhällsekonomin är helt oacceptabla. Fortfarande dröjer dock förslagen.

Det finns ingen enighet i regeringen och fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna protesterar samfällt mot de förslag som presenterats om bland annat förlängd sjuklöneperiod. Men mer konkret än att lova krafttag blev statsministern inte heller i går. Det var en besvikelse.

Olof Palme talade nästan alltid om en jämlikare värld och tog oss bortom haven till de främmande, små, förtryckta folken. Göran Persson talar också om jämlikhet och vårt internationella beroende, men intrycket i går är att det är tryggheten som väljarna inte får slarva bort.

Lena Askling

ARTIKELN HANDLAR OM