ÅSIKT

Tipsa mig inte om kalorisnålt bröd

Foto: STEFAN MATTSON
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag blir alltid lite osäker när vänner pratar om kalorier med mig.

”Har du testat det där brödet? Det är asgott och innehåller jättelite kalorier”. Är det en vänlig gest eller en pik? Vill du tipsa mig om gott bröd eller hinta att jag borde äta mindre?


Samma sak när personer pratar om att de gått ner i vikt. Ska jag gratulera även om jag inte tyckte personen behövde det?
 Jag säger ”jaha” och försöker låta neutral men det uppfattas i stället som att jag inte är en stöttande vän.

Det finns säkert fantastiska skäl till tidiga gympass och viktnedgång. Men lika många dåliga, speciellt riktat mot tjejer. 


Stark är det nya smala sägs det. Det handlar inte längre om att gå ner i vikt, utan att bli stark. Muskler och protein­pulver hyllas även när gräns­en mellan nyttig och besatt inte går att se.

Oavsett träningstrend verkar det alltid koka ner till att fett i alla fall är något att skämmas för. Vilka som tar åt sig av den uppmaningen allra mest är tydligt.

Hälften av svenskarna har övervikt eller fetma. Det är ingen nyhet.

Löpsedlar och nyårslöften handlar om tapp­ade kilon och olika sorters dieter. För några år sedan slogs det där­emot larm om att bland unga tjejer är undervikt ett större problem än övervikt. Och medan andra blir rundare fort­sätter tjejer mellan 16 och 24 år att vara smala.

För tre år sedan var andelen underviktiga unga tjejer fyra gånger högre än hos unga killar.

Det är unga tjejer som tar till sig av vuxenvärldens besatthet kring dieter. I Skåne visade det sig för något år sen att nästan hälften av alla normalviktiga tjejer i årskurs nio vill banta. En skolsköterska i Malmö berättade för Metro att hon får minst ett besök i veckan från tjejer som vill väga sig i tron att de

väger för mycket.

Vi kan se strukturer på andra håll.

Men när det handlar om att skambelägga något kroppsligt som fett och mat glömmer vi allt sånt. Övervikt kopplas till slarv och att vara omoralisk.

Smalhet ses som ett tecken på självkontroll. Och en hel industri blir rik på det.

Det kritiseras sällan, vi låter den bilden få fortleva med skamfyllda människor som enda resultat.

Det framstår alltid som att du är vad du äter, så en fräsch sallad skapar fräscha personer. När alla som avstår potatis ses som duktiga, betyder det att jag är dålig som äter det?

Den stora rädslan för många borde inte vara något onyttigt. Utan att hela livet ska kretsa kring mat i onödan. Mitt svala ”jaha” som svar när någon tipsar om kalori­snålt bröd eller protein­muffins är en tyst liten protest mot en evig vikthets. 


Dagar ska inte vara dåliga för att du åt ostbågar eller bra för att du avstod.

Ingens värde hänger på antalet brända kalorier.

ARTIKELN HANDLAR OM