ÅSIKT

Låt facket tala kinesiska

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Lu Wenbin försvann den 22 december förra året. Den unge kinesiske elektrikern hade skrivit om en strejk på textilfabriken i staden Dafeng. Han arresterades av säkerhetstjänsten och fördes bort. Ingen av hans vänner vet var han är nu.

En annan kines, Li Wangyang, kan inte längre gå själv. Han satt i fängelse en stor del av 1990-talet för sitt fackliga arbete och fick kroppen sönderslagen. Den 20 september 2001 dömdes han till ytterligare tio års straffarbete. Hans syster Li Wangling dömdes till tre års "arbetsuppfostran" för att ha berättat om behandlingen för pressen.

Det är inte första gången jag läser om sådana händelser. Ändå blir jag upprörd av den årliga rapporten om övergrepp på fackliga aktiva. Där beskriver Fria Fackföreningsinternationalen en vardag av förtryck och våld. Det senaste året mördades runt om i världen 223 fackliga aktiva, 1 000 skadades och 4 000 arresterades. Kina är en av de värsta staterna.

Nyss såg jag ett annan bild av verkligheten. Ett tidningsklipp berättar att svenska underleverantörer till telekomjättarna lägger stora delar av sin produktion i Kina. Allgon, Nolato och Flextronics är några av dem som flyttar tillverkning dit.

Under Almedalsveckan krävde de fackförbund som organiserar Sveriges industriarbetare hårdare politiska tag. Facket vill bland annat att grundläggande arbetsrättigheter i ILO-konventionerna förs in i reglerna om världshandeln. En vag sådan formulering finns i slutsatserna från världshandelsorganisationen WTO:s möte i Doha, men den är inte bindande.

När Kina nu blir medlem i WTO ställs frågan på sin spets. Ska vi acceptera global frihandel utan villkor?

Självfallet inte.

EU har byggt sin inre marknad samtidigt med krav på god arbetsmiljö och fackliga rättigheter. När marknaden blir global måste WTO göra detsamma. Det är vällovligt att handelsminister Leif Pagrotsky vill driva de fackliga rättigheterna i handelsförhandlingarna. Det bör Sverige stå fast vid även i småtimmarnas syrefattiga slutbrottning när nästa WTO-avtal ska göras upp.

Visst finns det stora ekonomiska intressen i den växande kinesiska marknaden. Företag i väst gör ändå klokt i att respektera de fackliga rättigheterna. Motsättningarna på den kinesiska arbetsmarknaden spetsas till. Regimens största rädsla är en stigande arbetslöshet. De företag som ger sina anställda rimliga villkor kan slippa de konflikter som blir allt vanligare.

Det kinesiska ledarskapet möts just nu för att diskutera arvet efter president Jiang Zemin. De tror att de kan förnya Kina genom en ny variant av statsideologin som betonar företagandets roll. Däremot är det inte tal om några demokratiska reformer.

Istället är det fackliga engagemanget, trots förföljelsen, en möjlighet till ett demokratiskt Kina på sikt. Berättelserna om Lu Wenbin och Li Wangyang handlar därför inte bara om förföljelse. Utan också om motstånd, och därmed om hopp.

Mats Engström

ARTIKELN HANDLAR OM