ÅSIKT

Miljöpartiet borde göra studiebesök i förorten

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maria Wetterstrand visade nyligen de grönas pragmatism i Ekots lördagsintervju. EU, miljön, säkerhetspolitiken?–?det går säkert att göra upp med socialdemokraterna om det mesta.

Kanske blir den svåraste frågan flyktingpolitiken. Där har många miljöpartister ett engagemang som kan bli svårt att förena med socialdemokratiska kommunalråds verklighet.

De gröna körde kraven om en ”flyktingamnesti” stenhårt i budgetförhandlingarna under den förra mandatperioden. Frågan var viktigare än koldioxidskatten.

Engagemanget för flyktingarna förtjänar respekt, men hur långt sträcker sig blicken?

Jag besökte nyligen Bergsgårdsskolan i Göteborgsförorten Hjällbo. 98 procent av eleverna har ett annat modersmål än svenska. Personalen gör ett fantastiskt jobb, men förutsättningarna är inte enkla. Till höstterminen fick skolan på kort varsel femton nya elever med utländsk bakgrund, men inte tillräckligt med personal.

Andra elever försvinner till friskolorna i närheten. Det är ofta de barn som annars skulle vara ”motorer” i klasserna.

Trångboddheten är stor i Hjällbo, i betonghusen finns många inneboende och ett antal gömda flyktingar. Brandsäkerheten är ett av många bekymmer.

Jag undrar vad Peter Eriksson har för konkret svar på hur barnen i Hjällbo ska få samma chans som småttingarna i Stockholms innerstad.

Det är socialdemokraterna som har drivit fram extrapengar till skolor med svåra förutsättningar, inte miljöpartiet.

Fortfarande är flyktingmottagandet underfinansierat. Migrationsverket förutser ett behov av minst 30 000 introduktionsplatser per år den närmaste tiden. Med den borgerliga regeringens politik byggs det färre bostäder. Var ska de nyanlända bo?

Friskolorna drar undan grunden för en bra kommunal skola. De vårdvalssystem som nu sprider sig över landet riskerar att göra samma sak med den offentliga vården.

Mona Sahlin lovar sammanlagt 15 miljarder kronor på sex år till miljonprogrammets områden. Hon vill ge kommunerna ett lagstadgat ansvar att ta emot flyktingar och styra var nyanlända bor den första tiden. Det är bra, men det räcker inte.

Om alla barn ska ha en rimlig chans måste ersättningen till flyktingmottagande höjas rejält, även för anhöriga. Det behövs ett statligt investeringsstöd till billiga hyresrätter och ett tvång för kommuner att upplåta mark till sådana byggen. Vården och psykiatrin måste förstärkas för att hjälpa människor med traumatiska upplevelser av krig och tortyr.

Miljöpartiet säger nej till att styra boendet. De gröna tenderar ibland att tona ned behoven i förorterna. Det verkar som om allt ska lösa sig genom en generell politik mot diskriminering.

Den strukturella rasismen är grundproblemet, men den försvinner tyvärr inte med en gång. Barnen i Hjällbo, Rinkeby och Rosengård behöver rättvisa uppväxtvillkor nu.

Miljöpartiet har inte särskilt många väljare i miljonprogrammets områden, men Peter Eriksson kan väl åka på studiebesök ibland.

Till dess att pengarna finns i miljöpartiets budgetmotioner klingar talet om att värna flyktingbarnen falskt.

ARTIKELN HANDLAR OM