ÅSIKT

När blev Vattenfall ett utrikesdepartement?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På lördag presenterar FN:s klimatpanel sin sammanfattande rapport om miljö­hotet. Trycket ökar inför regeringarnas förhandlingar på Bali i början av december.

Det blir ingen uppgörelse om nya klimatmål på Bali, däremot förhoppningsvis en tidtabell för arbetet framöver.

Procedurer är viktiga men just nu pågår den mest intensiva striden utanför förhandlingslokalerna. Ska de rika länderna binda sig för utsläppsmål till 2020, som EU vill? Eller ska nästa steg vara frivilliga åtaganden, som Bushadministrationen förespråkar?

I grunden handlar det om hur mycket den rika världen ska gå före och sätta press på sin industri att utveckla grön teknik.

Den svenska regeringen och riksdagen vill följa upp dagens Kyotoprotokoll med en liknande modell. Länderna ska lova att klara tuffare mål. EU vill se minskningar på 30 procent av utsläppen till 2020.

Statliga Vattenfall driver en annan linje. Budskapet är tydligt: skapa ett globalt pris på koldioxid så ordnar marknaden resten.

För varje krona som regeringen lägger på att påverka opinionen i andra länder satsar kraftbolaget mångdubbelt mer.

Vattenfall vill ersätta Kyotoprotokollet med ett system där målen sätts med sikte på 2100 och utsläppsrätter delas ut i förhållande till ländernas BNP. Sedan ska företagen fritt kunna handla med utsläppsrätterna över hela världen, utan att behöva gå före i det egna landet.

Ingenjörerna och ekonomerna på Vattenfall har gjort ett imponerande analytiskt arbete. Men slutsatserna och den stora pr-kampanjen leder fel.

Det finns en rad svårigheter med global utsläppshandel. Företagen i de rika länderna får svagare motiv att utveckla ny grön teknik. Priserna svänger så mycket att det kan bli problem för industrin. Det kan också vara svårt att kontrollera handeln med utsläppsrätter.

Dessutom strider Vattenfalls modell mot Sveriges officiella politik. Om regeringarna följer förslaget lönar det sig att driva kolkraftverken i Europa längre än vid tuffa krav som måste uppfyllas inom EU.

Svenska statens kraftbolag har byggt en allians med en lång rad klimatbovar med liknande intressen. Kampanjen 3?C omfattar stora kolanvändare som tyska Eon, spanska Endesa och Vattenfall självt.

–?Jag tror att politiker lyssnar noga på ledarna för mäktiga företag, säger Vattenfalls vd Lars Josefsson i en av fyrfärgsbroschyrerna.

–?Eller för att vara exakt, jag vet att det är så.

Han har säkert rätt. Vattenfalls kampanj väger tungt inför nästa klimatavtal. Men när blev det okej för statliga bolag att driva sin egen utrikespolitik?

–?Det behövs inte så mycket mer regelverk än ett handelssystem för växthusgaser, sa Lars Josefsson vid Tällberg Forum i somras.

Något är allvarligt fel när den inställningen får mångdubbelt fler statliga miljoner i marknadsföringen utomlands än riksdagens beslut.

ARTIKELN HANDLAR OM