ÅSIKT

Säg nej till avlyssning utan stenhård kontroll

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Låt oss göra ett tankeexperiment. Anta att FRA får veta att en person i Sverige diskuterat ett terrordåd i Stockholm med bekanta i Mellanöstern, som tidigare utfört våldsamma aktioner. Spanarna på Lovön informerar Säpo, men kräver att underlaget inte får användas i domstol eftersom det kan avslöja de egna arbetsmetoderna eller samarbetet med utländska myndigheter.

Säpo övervakar den misstänkte personen, men hittar inte tillräckligt för ett åtal. Däremot avråder säkerhetspolisen från att ge honom asyl i Sverige. Mannen avvisas trots att han riskerar förföljelse i hemlandet, utan att kunna bemöta anklagelserna. Kanske har han verkligen planerat ett terrordåd, kanske har översättningen sådana brister som författaren James Bamford hittat hos amerikanska NSA.

Exemplet visar att gränsen mellan ”underrättelser” och beslut med rättslig verkan inte är så tydlig som det ibland påstås i debatten om polisens samarbete med FRA.

För ett år sedan kunde vi på Aftonbladets ledarsida avslöja hur Säpo och andra myndigheter beställt spaning på svenskar från FRA, utan beslut av domstol. Den ärendeförteckning vi fick ut visar att detta varit en omfattande verksamhet.

Riksdagen beslutade i höstas att stänga denna ”FRA-shop” med dunder och brak. Det tog säkerhetsfolket med överraskning. Plötsligt skulle en viktig informationskälla försvinna.

Regeringen agerade snabbt. Förre säpochefen Anders Eriksson fick i uppdrag att utreda polisens behov av hjälp från FRA. I morgon presenterar han sina förslag.

Enligt vad som hittills läckt ut vill Anders Eriksson att FRA ska kunna leverera information, men under strängare villkor än hittills.

För min del säger jag inte tvärnej till att polisen och FRA samarbetar. Om vi accepterar telefonavlyssning av misstänkta knarkhandlare eller terrorister efter domstolsbeslut så kan det vara rimligt att spana på dem även när de reser till ett land som inte har avtal om rättshjälp med Sverige.

Förutsättningen är att det kan ske på ett sätt som är åtminstone lika rättssäkert som ”vanlig” telefonavlyssning. Är det möjligt?

Det måste Anders Eriksson svara på.

Kanske ställer han olika krav för spaning i brottsutredningar och för underrättelser. Det är en linje som är suddigare i praktiken än i teorin, som mitt exempel med asylärendet visar. Även när det gäller ”underrättelser” om enskilda personer måste det finnas beslut av en oberoende instans, som kan kontrolleras i efterhand. Helst en domstol.

Anders Eriksson måste också visa hur nya regler kan hindra att känslig information missbrukas av utländska myndigheter. FRA hävdar att man får garantier från andra länder om hur personuppgifter ska hanteras så att det inte sker några brott mot folkrätten. Det är tyvärr inte övertygande, med tanke på de övergrepp USA begått under ”kriget mot terrorn”.

Går FRA:s nära samarbete med amerikaner och britter att förena med svenska krav på rättssäkerhet?

Om inte Anders Eriksson kan förklara hur det ska gå till måste riksdagen hålla fast vid sitt nej till ”FRA-shopen”.

ARTIKELN HANDLAR OM