ÅSIKT

Påven välsignar Francodiktaturen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1 500 präster skänkte ut bröd och vin till de hundratusental som under veckoslutet kommit för att möta den åldrade påven. Festplatsen var Plaza de Colón, Columbusplatsen, i centrala Madrid.

35 000 fick sitta på hedersplats i den

stekande solen: kardinaler, biskopar, kungapar, regeringsledamöter, statens främsta tjänare.

Johannes Paulus hade ett stort budskap: att helgonförklara fem förtjänta religiösa gestalter från 20- och 30-talets spanska strider. Bland dem Maria de los Angeles Guerrero González från Korsets Systrar, känd som de fattigas moder.

De fem nya helgonen dog alla under eller runt åren för inbördeskriget 1936–39. Med Vatikanens terminologi betraktas de som martyrer, offer för religiös förföljelse. Angriparen blir då naturligen Republikens demokratiskt valda regering. Liberaler och socialister.

Vatikanen skriver historia enligt Franco-diktaturen: Katolska kyrkan – offer. Centervänster-regeringen – bödel.

Inbördeskrigets döda brukar beräknas till 300 000. Den överväldigande delen Republikens försvarare. Francosidan terrorbombade städer som Barcelona. Fascismens allierade från Hitler-Tyskland och Mussolinis Italien begick massmord i exempelvis Guernica. Katolska kyrkan allierade sig med Francos uppror och med dess fascistiska allierade.

Under inbördeskriget, eller snarare tiden före det stora våldet, mördades präster och nunnor, kyrkor och kloster brändes. Anarkistiska och extremistiska grupperingar bar huvudansvaret, inte regeringen.

Också präster på den republikanska sidan mördades. Präster i Baskien och Katalonien försvarade republiken. Många av dem dödades av francister.

Den spanska katolska kyrkan kan inte i någon rimlig mening beskrivas som offer.

Efter inbördeskriget, då republikens försvarare massmördades, förvandlades till slavarbetare eller i miljontals drevs i exil, byggde kyrkan en flera decennier lång allians med den spanska diktaturen. Den gamle påven suddar ut denna mörka historia. Diktaturen skrivs om till motståndshistoria. Vatikanen har under senare år urskuldat sin antisemitism, sin passivitet inför Hitler, sitt medlöperi med Vichyregimen och sitt stöd till diktaturer. Den väldiga iscensättningen på Columbusplatsen, den nära nog välsignande hållningen till Francoåren är den skrämmande kontrasten.

Påvens spanska besök var till betydande del organiserat av den auktoritära och elitistiska Opus Dei, också väl företrädd i den spanska högerregeringen. Johannes Paulus tackade sina mäktiga välgörare och skred över klyftorna från Irakkriget. Påven motståndare. Aznarregeringen anhängare.

– Jag kommer åter till Spanien, lovade påven.

Om det är fysiskt möjligt bör han den gången söka försoning med dem som kämpade för Spaniens demokrati och med de familjer som ännu letar sina anhöriga i de fascistiska massgravarna.

Olle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM