ÅSIKT

Franco till heders i Axess

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Fortfarande råder missuppfattningen att det var folkets krig mot en grupp generaler med kommando över utländska legosoldater”, skriver akademiledamoten Knut Ahnlund i tidskriften Axess. Ahnlunds omdöme gäller spanska inbördeskriget.

Missuppfattning? Generalerna gjorde faktiskt väpnat uppror mot en demokratiskt vald regering, huvudsakligen stödd av socialister och liberala republikaner.

I tidskriften lyser en vagt blå-gul teckning: ”Ayudad a Madrid. Sufrido y hero” (Hjälp det lidande och heroiska Madrid). Propaganda för Franco-sidan.

Ahnlund gör sitt bästa. För honom var republiken en kommunistisk konstruktion, ledd av slaktare från Sovjet. Inte ett ord om att den europeiska non-interventionspolitiken lämnade demokraterna så skyddslösa.

Som huvudkälla anger Ahnlund Ricardo de la Cierva, politiskt ”ett gott stycke åt höger”. En underdrift. de la Cierva tjänade i Francos kansli. Han blev uppmärksammad för sin konspiratoriska studie av ”frimurarnas” infiltration, särskilt av EU. Han hyllas som nära vän till Opus Dei och hans skrifter är ideologisk uppbyggnad för det baskiska nationalsocialistiska partiet.

En av de la Ciervas böcker heter ”Den artonde juli var ingen fascistisk militärkupp”. Detta historierevisionistiska tema gör Ahnlund till sitt: Franco gjorde helt enkelt det nödvändiga, precis som under strejken 1934 i Asturiens gruvdistrikt. ”Stämplingar och förberedelse till statskupp”, kallar Ahnlund strejkerna. ”Upproret slogs ner”, konstaterar Ahnlund. Ja, Franco repeterade inbördeskriget: bombardemang av arbetarkvarter och död åt många kvinnor och barn.

Det francistiska våldet är utsuddat i Ahnlunds skildring, Däremot påminner han om anarkistiska förföljelser av och mord på nunnor och präster. Som om dessa brutaliteter stöddes av den demokratiska regeringen.

Ahnlund har valt ut åt sig inbördeskrigets särskilde skurk, Santiago Carrillo, med tiden spansk kommunistledare. Han kallas massmördare och ansvarig för massakern i Paracuellos de Jamara. Möjligen korrekt med tanke på Carrillos karriär. Det finns historiker som avfärdar anklagelsen. Exempelvis Carlos Fernández, vars trovärdighet bör mäta sig med de la Ciervas.

Ahnlund skriver hånfullt om Carrillos återkomst till Spanien ”1978” och hur hans parti blev lagligt det året och därmed en hörnsten i den nya staten. Carrillo fanns i Spanien redan 1976 och hans parti deltog lagenligt men med begränsad framgång i valen 1977. Partiet har varit marginellt i den nya staten.

Ahnlund berättar kort om den storartade poeten Antonio Machado: ”Han dog i ett sydfranskt fångläger kort efter krigsslutet.” Machado undvek Francos fångläger genom att gå i exil. Han dog i Collioure före krigsslutet.

Axess har kanske inte möjlighet att faktagranska sina artiklar. Däremot borde tidskriften tveka att publicera Franco-propaganda. Axess förenar sig med Ordfront: historierevisionism, lojalitet med propagandistiska källor och försvar för diktatorer.

ARTIKELN HANDLAR OM