ÅSIKT

Nyfascismen tar över svensk vård

Ekonomerna styr – då blir det mindre plats för etiken

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vinterns första snö faller när jag skriver kontrakt med akuten på Södersjukhuset. Mot några hundralappar och ett par timmars väntetid blir jag botad. Som 40-talist har jag goda skäl att undra hur länge denna enastående välfärd kommer att vara tillgänglig. Köttberg, kallades vi av Pär Nuder. Makarna Myrdal formulerade den idén redan på 30-talet. Folk betalar gärna för sina barn ”men icke för gamla”, skrev de. ”Naturligtvis är de humana impulserna tillräckligt starka för att de gamla ska bli försörjda. Men det kommer att ske med en stigande känsla av olust över landet.”

Citatet hittar jag i ett nummer av Sociologisk forskning, ägnat åt åldrandet. Min återstående livslängd bör vara 15-20 år. Lyckligtvis finns inga beräkningar över antalet år av sjukdom. Däremot har den medicinska och sociala teknokratin utrett vad åren av skröplighet får lov att kosta. Allt ryms inom det lilla ordet ”qaly”. Översatt till svenska ska det läsas ut som ”kvalitetsjusterade levnadsår.” Ett qaly är detsamma som ett år med fullvärdig hälsa; 0 qaly är detsamma som döden.

Ett friskt år kostar 900 000 kr

Vårdapparaten och läkemedelsindustrin vill gärna att vi graderar vår hälsa eller dagsform: 0,5 eller 0,8? Försökspersoner får svara på frågor om rörelseförmåga, sömnvanor, smärttillstånd och mycket annat. Ur detta ritas en folkhälsoprofil upp.

Hälsoekonomerna tar sats och beräknar: Hur mycket kostar det att höja en 0,5-människa till en 1,0?

Läkemedelsbranschen prövar break-even-punkten för ett nytt läkemedel. Den gemensamma slutsatsen är att ett helt friskt år kostar cirka 900000. Så mycket är samhället berett att betala för vård och läkemedel för en individ. Den som drar högre kostnader är helt enkelt inte lönsam för samhället.

Vissa sjukdomar är särskilt lönsamma att bota. Höftledsoperationer har hög avkastning. Ett nytt läkemedel mot reumatism ger också goda ekonomiska vinster. Ätträning efter

stroke kallas i en studie för ”kostnadseffektiv”.

Centrum för medicinsk teknik har räknat på trade-off-effekterna vid vården av cp-sjuke Robert. Betyg: Lönsam. ”Insatserna för Robert är väl motiverade ur kostnads- och nyttosynpunkt.”

Profitkvoten är sorgligt dyster för den vanligaste formen av manlig cancer. Ingenstans i de medicinska och sociala rapporterna upptäcker jag bokslut över vården av psykiskt sjuka.

Filosofen Thomas Davidsson drar i en vetenskaplig rapport den självklara slutsatsen: Qaly-ideologin bygger på nyttomoral. Sjukvårdens resurser är begränsade och måste styras dit de gör störst nytta. Andra fundamentala värden som respekt för varje individs lika värde och läkaretiken får inte plats i en kostnadsanalys.

Löftet: öppna prioriteringar

Inför åldrandet och den förestående skröpligheten vill de flesta av oss veta om vi kan vänta oss behandling och om vi ryms i den kostnadskalkyl som hälso-ekonomer och

qaly-systemet ställer upp. En som borde kunna ge svar är Nina Rehnqvist, som varit sakkunnig i något som kallas Prioriteringsdelegationen och nu är direktör för Statens beredning för medicinsk utvärdering. I en krönika för Socialstyrelsen lovar hon att vårdapparatens prioriteringar ska ske öppet. Alltså: vi ska få reda på om vi är lönsamma att vårda. Eller om medpatienten på akuten ger bättre avkastning. Rehnqvist går rakt på sak: Vi måste väga kostnader mot förväntad nytta.

Hon är en aning bekymrad över att dessa ekonomiska domar över sjuka kan hamna i strid med de senaste årens ambition att stärka patientens ställning. Kanske, vill jag tillägga, också mot regeringens och riksdagens uttalade mål att människovärde och behovs- samt solidaritetsprinciper ska gälla inom sjukvården.

Kapitalistisk vinstmaximering

När nyttamoralen och den kapitalistiska vinstmaximeringen upprättas som normer för sjukvården kan vissa slutsatser lätt dras. En bypass-operation på en 40-årig man i maktposition kommer att betraktas som oändligt mycket mer lönsam och därmed angelägen än omvårdnad av ett antal sönderslitna missbrukare.

Medborgaren måste söka maximera sin sociala och ekonomiska status under de friska åren för att senare vara garanterad vård. Andra faller för qaly-strecket.

Hierarkin, eller ska vi säga nyfascismens ideologi, har snart erövrat vårdsystemet.

Olle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM