Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Om killarna avfärdar mig som en jobbig brud kan jag inte få dem att förstå

   Det är sen lördagsnatt, festen lägger sig. Vi som inte vill gå hem riktigt än trevar efter samtalsämnen.

En av killarna är nyskild. Det kraschade äktenskapet, plus statistiken som säger att det oftast är kvinnan som tar ut skilsmässa, får killen och hans kompisar att dra drastiska slutsatser om kvinnor.

”Tjejer säger att de skiljer sig för att de är trötta på att sköta hushållsarbetet. Men de får väl själva se till att inte göra det! De kan ju inte börja förhållandet med att städa, tvätta och diska och sedan plötsligt en dag säga att de inte har lust längre. Det där med städningen är bara en dålig ursäkt. Tjejen har helt enkelt tröttnat på snubben.”

Egentligen borde jag ropa ”Självklart får ni inga tjejer med den överspända inställningen. Väx upp och ta hand om er egen skit!” Men sådana frontalangrepp undviker jag noga. Om killarna avfärdar mig som en jobbig brud kan jag inte få dem att förstå.

Så jag hör mig själv börja medla. Mesigt och pedagogiskt säger jag saker i stil med ”Män och kvinnor delar på ansvaret för jämställdhet och ojämställdhet, förhållanden består av två personer, de måste förhandla med varandra om vem som ska göra vad.”

 

Jag är missnöjd med min undfallenhet i flera dagar efteråt. Sedan ser jag Lukas Moodysson intervjuas av Stina Dabrowski. Han berättar om en 14-årig flicka från Vitryssland som säljs till en rysk byggarbetsplats för att vara alla byggjobbarnas sexslav. Det är ingen avart, utan typiskt för manssamhället, slår Lukas Moodysson fast när Stina Dabrowski tycker att det var väl ändå ett extremt exempel.

– Inte bara kvinnor utan också män drabbas av det patriarkaliska samhället, för som man förväntas man bete sig på ett otroligt fånigt sätt. Jag är glad att jag är man för om jag var kvinna tror jag att jag skulle vara en fullständig manshatare, säger Lukas Moodysson.

Stephan Mendel-Enk, författare till boken ”Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet” talar samma klarspråk om manssamhället:

”Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.

Det är en kamp som förstör livet för samtliga sina deltagare. De tar med sig alla andra när de faller.”

Tänk om jag hette Lukas eller Stephan. Vad mycket mer rakt på sak jag skulle vara. Nu heter jag Åsa och försöker att vara resonabel istället för ilsken, för att möta gehör i stället för avståndstagande.

 

Här finns en paradox. Män behövs i jämställdhetsdebatten, eftersom ojämställdhet förutsätter kön som hålls isär och värderas i förhållande till varandra. När kvinnor själva tar hand om jämställdhetsdebatten är det som om männen saknar både kön och ansvar. Så kan manssamhället leva vidare: könen behöver aldrig mötas och bli jämbördiga.

Samtidigt finns det något provocerande med min och andras eufori över män som är feminister. Att ”det manliga” värderas högre än ”det kvinnliga” innebär inte minst att saker som män säger värderas högre än saker som kvinnor säger. Så är det till och med när vi diskuterar det manssamhälle som kvinnor får ta de allra flesta negativa konsekvenserna av.

 

Att jag tänker ”äntligen!” när Lukas Moodysson och Stephan Mendel-Enk dundrar mot könsförtrycket handlar egentligen inte om att de säger något nytt eller unikt. Det handlar mer om att det är män som säger det. Och män kan få folk att lyssna.

Välkommen till jämställdhetsdebatten, killar. Ni behövs här. Tillsammans ska vi knäcka det manssamhälle som inte ens låter jämställdhetsdebatten vara jämställd.

Åsa Petersen
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Ledare

Visa fler
Om Aftonbladet