ÅSIKT

Krisrapport om den 17 september

Foto: SCANPIX
Lämnar bakom I  går presenterades socialdemokraternas valanalys. Rapporten låter ana ett valhögkvarter omedvetet om den allt effektivare borgliga alliansen.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Valet var inte främst en seger för borgerligheten utan ett anrop till socialdemokratin”. Så lyder ett sista, tröstande andetag i den socialdemokratiska valanalysen, presenterad i går.

Besvärjelsen kanske behövs, det handlar nämligen om en ovanligt uppriktig och självkritisk rapport: ”Det såg ut att kunna bli en ny skördetid. Men det blev ett historiskt nederlag.” Analysgruppen frågar sig varför.

Ett svar kan läsas ut ur den identitet som blivit socialdemokratins. Mer av myndighet och byråkrati och mindre av solidaritet och empati. Konturerna började ritas om redan under 90-talskrisen, så extremt tung för partiets traditionella väljare.

Försvann åt höger

Socialdemokratins historia, så nära kopplad till arbetet, har klingat av och något förrädiskt tagits över av moderaterna. Mot socialdemokratins försvar för trygghetssystemen ställdes Reinfeldts ”jobbpolitik”.

En strid ström socialdemokraterna försvann högerut, bland dem stora tjänstemannagrupper och välavlönade medlemmar av Byggnads och IF Metall. Statistiken är kliniskt tydlig: Moderaterna hade högre trovärdighet både för sin sysselsättningspolitik och sin förmåga att hantera ekonomin. Högern förmådde spela ut de ”väletablerade” mot de som något föraktfullt kallades ”bidragsberoende.”

Rapporten låter ana ett förnöjsamt valhögkvarter, omedvetet om den allt effektivare borgerliga alliansen och den folkliga resonansen för det förfärande begreppet ”utanförskap”. Determinismen härskade på Sveavägen: Jobben kommer, alla ska med och undertexten: Ni har aldrig haft det så bra. Samhällskritiken försvann och därmed en del av partiets grundläggande historiska uppgift.

Han var åtminstone ny

Svaret från väljarmajoriteten blev inte: Vi vill inte ha några experiment, snarare: Det kan vara dags att prova något nytt. Göran Persson, pressad och tyngd av decennielångt ledarskap, ställdes mot Fredrik Reinfeldt, en smula träig men ny. Han ledde en allians, socialdemokraterna förmådde inte bygga förbund med sina samarbetspartier.

Socialdemokratins gamla framgångsformel förutsatte en väl fungerande allians mellan arbetar-och medelklass. Analysgruppen visar mellanskiktens misstro: oro för skolpolitiken, missnöje med för låga tak i försäkringssystemen, osäkerhet om de framtida jobben. Kritiken exploderade i landets enda storstadsområde, Stockholms-regionen. Socialdemokratin reducerades till ett 25-procentsparti.

Till borgarnas fördel

Förtroendet från LO-grupperna däremot sjönk ganska kontrollerbart och stödet från icke-europeiska invandrare var betydande. Fast i de grupperna är valdeltagandet lågt. Röstande är fortfarande extremt klasspräglat och då till borgerlighetens fördel.

Analysgruppen reducerar Göran Perssons gestalt till en halv sida. Den avgångne partiledaren har beretts utrymme på annat håll.

OS

ARTIKELN HANDLAR OM