Aftonbladet
Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

– Vår klasskamp måste bli färgblind

Maryam: Hög tid att göra upp med det eviga pratet om ’invandrarproblem’

Maryam Yazdanfar pustar ut i gräset.   Maryam Yazdanfar pustar ut i gräset. Foto: PETHER ENGSTRÖM

   Under några sommarsöndagar kommer ledarsidan att publicera samtal med människor vi är nyfikna på. Det kommer att handla om världen, jobben och det politiska läget, men också om kultur, längtan och personliga utmaningar.

5 JULI 2009. ”Jag är så trött”, är det första hon säger när vi träffas för intervju. Maryam Yazdanfar har varit vaken hela natten och följt nyheterna från Iran. Valet där regimens Mahmoud Ahmadinejad utropade sig till segrare ifråga-sätts av reformanhängarna. Vi har sett tv-bilderna av stora demonstrationer med hundratusentals människor på gatorna i Teheran.

Regimen har öppnat eld och flera har dödats. Ändå fortsätter de modiga iranierna att protestera.

– Jag har nästan hela min släkt i Teheran och jag är så rädd att det ska hända dem något. Ändå känns det oerhört hoppfullt. Demokratirörelsen har fått nytt liv, säger Maryam Yazdanfar och dricker en klunk kaffe.

Hon och Ardalan Shekerabi, också han en ung socialdemokrat i Stockholms län, har krävt att Sverige och EU inte bör erkänna valet i Iran. Demokratirörelsen har varit oerhört tuktad under Ahmadinejads tid men det börjar hända något nu.

– Jag förstod att något var på gång när min gamla mormor plötsligt ringde och meddelade att hon gått med i kvinnorörelsen.

Att folk återigen öppet vågar organisera sig för demokrati och mänskliga rättigheter är ett gott tecken. Maryam pekar också på att demokratikampen i Iran till stor del förs genom sociala medier som bloggar, twitter, youtubefilmeroch så vidare.

– Detta nya medielandskap begriper sig inte regimen på även om den gör allt för att försöka censurera och stoppa alla kritiska röster. Just nu gör de räd-er hos kända oppositionella och tar deras satellitsändare, berättar hon.

Maryam Yazdanfar dricker mer kaffe och vårt samtal övergår till svensk politik. Socialdemokraterna har gjort ett katastrofalt EU-val. I Stockholms län och stad är partiet oerhört försvagat. Väljarna vänder partiet ryggen.

– Det är verkligen ett tudelat Sverige som visar sig i valresultatet. I Norrlandskommunerna gick det bra, men folk i miljonprogramsområdena känner inte igen sig i den blonda klasspolitiken, menar Maryam.

Problemet i Stockholm är att det gamla kontraktet mellan arbetarklass och medelklass brutits sönder. Tudelningen går fort även i storstäderna. Socialdemokratins dilemma i dag är att den varken tilltalar den radikala medelklassen eller arbetarklassen längre.

Storstadsmänniskan är mer individualistisk och sånt som självförverkligande är viktigt för henne, menar Maryam.

– Vi vill ju att folk ska kunna förverkliga sig själva och sina drömmar men då måste vi också stå vid deras sida och se till att de kan göra det, säger hon.

Socialdemokraterna lyckades mobilisera sina kärnväljare i norr med en EU-skeptiker som förstanamn, men det funkade inte alls i storstäderna. Där har (S) knappt några kärnväljare kvar.

Hur ser en socialdemokratisk kärnväljare ut i Stockholm, undrar jag.

– Hon är kvinna i 30-årsåldern, allmänvänster, brinner för rättvisefrågor och mänskliga rättigheter, är orolig för framtiden men förstod aldrig vad utstationeringsdirektivet hade med henne att göra, svarar Maryam Yazdanfar.

Vi resonerar om faran att socialdemokratin hamnar i nostalgins träsk när nu väldigt mycket av det gamla folkhemmet raseras av den borgerliga politiken. I stället för att formulera ”längtan” efter ett nytt, bättre samhälle riskerar oppositionspolitiken att präglas av ”saknaden” av det som varit. Då blir socialdemokratin bara en konserverande kraft inte en samhällsutvecklande.

Här finns Sverigedemokraterna och fiskar i grumligt vatten. Maryam Yazdanfar menar att SD nu blivit så pass stora att man måste ta dem på allvar och ta debatten med dem och då smula sönder deras argument.

– Men vi får aldrig aldrig gå i fällan och börja anpassa vår politik till dem så som Moderaterna och Folkpartiet gjort med svenskkontrakt och dylikt, säger hon bestämt.

Det är också hög tid att göra upp med det eviga pratet om ”invandrarproblem”, ”integrationspolitik” och annat som ställer ”vi” mot ”dem”. Om det för 40 år sedan var problematiskt att arbetare i Södertälje bodde för trångt sågs det som ett bostadspolitiskt problem. I dag kallas det integrationsproblem.

– Vår klasskamp måste bli färgblind. Det går inte att bara fortsätta definiera arbetarklass som en manlig, blond industriarbetare, hävdar Maryam och menar att maktlösheten kan se väldigt olika ut i bruksorten och i förorten, men det är likväl maktlöshet det handlar om.

Mona Sahlin förstår detta, menar Maryam och tycker att partiet nu måste låta henne leda.

– Jag har en stark tilltro till hennes ledarskap, men hon måste lyssna mer till sin inre röst. EU-valet visar hur rätt honhade om miljöpartiet.

Sen måste det till mer av personligt ansvar i politiken, menar Maryam. Det går inte att skylla på valaffischer eller ledning utan det är upp till oss, var och en, hur det går för socialdemokratin, säger hon.

Maryam Yazdanfar utstrålar allt annat än trötthet.

Socialdemokratin har i henne en spännande framtidsröst liksom i Ardalan Shekerabi, Evin Cetin med flera unga politiskt engagerade som hör till det nya Sverige.

SENASTE NYTT

Ledare

Visa fler
Om Aftonbladet