Fettpaniken blir obehaglig

MAT & DRYCK

Fettpaniken i landet börjar bli obehaglig.

Fettskrämda föräldrar ger inte sina barn tillräckligt med mat.

Det skriver tv-doktorn Göran Sjönell i en debattartikel.

Och jag tror honom absolut.

Foto: Helt okej.

Jag har själv bevittnat hur beskäftig dagispersonal helt rått förbjuder barnen att fira födelsedagarna med glass.

"Vi tar en frukt i stället, det går så bra, så bra."

Jo, det gör det säkert.

Men nu innehåller frukt inte så många kalorier och det är de facto så att det är kalorier som ska till för att man ska växa och kunna röra sig. Andas, faktiskt.

Eva Callmer vid Centrum för tillämpad näringslära har berättat om dagis där man helt sonika drar in på mellanmålen - för att barnen inte ska bli feta.

Herregud!

Och nu alltså Göran Sjönell som får behandla välbeställda medelklassbarn för undernäring.

Mat finns nog, men fel sort.

Det blir minimjölk, lättmargarin, lightyoghurt - osockrad, förstås - och varje annan lättprodukt du kan komma på.

Den här "fetmaepidemin" som får svenska barn att leva på svältgränsen ser i verkligheten ut så här, enligt Sjönell:

På 70-talet var 2-3 procent av barnen feta. I dag är det 5-6 procent.

Men kanske har ökningen inte med sockrade flingor eller röd mjölk att göra.

Vi har fått en miljon invandrare som kanske inte delar vårt magra skönhetsideal.

Jag är inte heller säker på att vi verkligen äter onyttigare i dag än för 40 år sedan.

På 60- och 70-talet drack vi inte så mycket läsk. Men saften flödade.

Chipsen och hamburgarna var inte vardagsmat, men det var vetebrödet och kakorna.

Och efterrätterna. Ingen middag utan en efterrätt, något som väl aldrig förekommer till vardags numera.

Men fettskräcken fortsätter att sprida sig i Sverige, faktiskt påhejad av folk som har något att vinna på att budskapet hamras in.

Hur många dietister, läkare, hälsorådgivare, personliga tränare, folkhälsoinstitutanställda, marknadsförare, dietkrängare och produktutvecklare får inte ihop till gröten genom att skrämma oss för "fetmaepidemin"?

Låt åtminstone barnen äta sig mätta, för guds skull.

Fler krönikor av Karin Ahlborg

Karin Ahlborg