Hur smakar kräftpest?

MAT & DRYCK

Malin Wollin: en vegetarian på kräftskiva

Nu är det mitten av augusti och kräftdags. Ljumma sjöar ska tömmas och de extra stora kastrullerna ska upp från matkällaren, dillen ska klippas och locket ska läggas på brunnen.

Som vegetarian så har jag ytterst liten för att inte säga obefintlig behållning av kräftkalas. Jag far illa av alla små nattsvarta söta ögon som stirrar på mig från stora fat. ”Malin, göör något, du är ju med oss. Varför låter du dem göra så här? Vi hade ett gott liv i sjön, och jag skulle snart bygga om köket” säger de och det är bara jag som hör. De där underbara ögonen, blanka som glas, helt vidöppna, redo att betrakta ätandet av sina röda, salta kroppar. Varför har inte kräftor ögonlock så att de åtminstonde ser ut att sova?

Jag tycker heller inte om fula hattar där gummibandet alltid går av och snärtar till så där ont på örat, jag dricker inte sprit och jag hatar att sjunga snapsvisor.

Och kräftpesten, hur fungerar den? Hur vet man att en kräfta har pesten? Springer den omkring helt irrationellt på pappersduken, pratar den i osammanhängande meningar, dreglar den från mungipan, är det så man vet? Eller smakar den bara pest? Hur smakar pest? Vad händer om man äter en kräfta med pesten, får man pesten själv då?

Det är helt omöjligt att ersätta kräftor. Jag brukar äta grekisk sallad, vad det nu har med kräftor att göra.

Så sitter jag där och dricker fejkcola från backen och känner mig alltid utanför. Det faller alltid på min lott att söva barnen eftersom jag ”ändå inte verkar ha kul”

När klockan börjar närma sig elva och alla kräftor är tomma skal av sitt forna kräftjag är det alltid någon som vill att jag ska släppa loss på dansgolvet. Det är också väldigt ofta så att just denna någon är den enda som vid denna tidpunkten fortfarade har en hel pappersmössa. Och just som vi står där och dansar så snäpper gummibandet och gör väldigt ont, på mitt öra.

Det är ungefär då jag går in i stugan och lägger mig i en säng med fuktiga lakan och läser Hemmets journal som någon gammal tant har glömt kvar.

Sedan sover jag hela natten och drömmer levande drömmar om midsommar som nu bara är tio månader bort. Där bjuds förvisso sill. Men där är åtminstonde ögonen borttagna. Eller är det förresten de som ligger och skvalpar på botten av burken när sillen är slut?

Malin Wollin