Billiga wallenbergaren – ett skämt och ett brott

MAT & DRYCK
Äkta vara.

Käkade du sjötunga på lunchhaket i går?

Grattis!

Till din långa näsa.

Är det bara jag som tycker att lunchkrogarna börjar bli lite väl fräcka i sin falska marknadsföring?

Vart man än vrider på skallen så erbjuds sjötunga, wallenbergare, biffar och annan lyxmat för 65 spänn.

Det är faktiskt rena skämtet.

Sjötunga, ja. Kollade dagspriset på den fisken i går och den går lös på drygt 400 kronor kilot.

Mellan tummen och pekfingret skulle lunchen kosta ungefär lika mycket om det skulle bli något över för lokaler, personal, tillbehör och allt annat.

Utan att ha sett den så kallade sjötungan så gissar kvalificerade fiskgrossister att det som låg på tallriken nog var Pangasius, eller hajmal, som man säger på svenska. Det är inte alls någon dålig fisk, absolut inte. Men den ska inte få låtsas vara sjötunga för det.

Och wallenbergarna. Jag gillar verkligen wallenbergare men när man serveras dem på lunchkrogen så är det aldrig wallenbergare utan hyfsat hårdstekta köttfärsbiffar. Ingen kalvfärs och absolut inte vare sig äggulor eller grädde i den smeten, inte.

Jag har fått biffar som inte ser ut som någon biff jag tidigare sett och Spagetti Carbonara förvandlad till pasta i sunkig beachamelsås med bacon i.

Men nu, mina vänner krögare, ska jag berätta vad som väntar er om ni inte slutar lura i oss ljugmat.

Det ni sysslar med är ett brott mot marknadsföringslagen. Man får inte kalla hajmal för sjötunga och man får inte kalla pannbiff för wallenbergare.

Och om stjärnorna står i rätt formation, vinden vänder och tuppen gal och jag anmälde er till Konsumentverket så skulle ni få hosta upp en halv miljon i böter.

Känn på den!

Men tills vidare är ni trygga eftersom Konsumentverket inte hinner ta itu med er.

Än så länge, alltså ?

Hmm?

Hmmm?

I kväll köper jag...

Karin Ahlborg