”Jag lät hobbyn bli mitt arbete”

Publicerad:

Anders Nilsson är pipmakare i Malmö

TVÅ DAGAR PER PIPA Anders Nilsson driver ett pipmakeri i Malmö tillsammans med sin bror.
Foto: Krister Hansson
TVÅ DAGAR PER PIPA Anders Nilsson driver ett pipmakeri i Malmö tillsammans med sin bror.

MIN DAG PÅ JOBBET

Jag är en passionerad piprökare och för ungefär tolv år ­sedan föddes tanken hos mig och min bror, Martin Wollmer, att det vore roligt att tillverka våra egna pipor.

Till en början var pipmakeriet endast en hobby, men sedan satsade vi fullt ut och nu har vi en firma ihop där vi gör pipor på heltid.

Att tillverka pipor för hand kräver tålamod, och jag tillbringar varje eftermiddag ute i verkstaden. Först formar jag ­pipan ur träslaget briar och sedan ska munstycket göras. Den görs av ebonit som är en form av hårdgummi. Därefter måste pipan färgas med olika typer av bets och sedan ska den sandpappras och poleras.

Det är fantastiskt att få skapa någonting bestående med mina händer, men det tar också mycket lång tid.

Dessutom är det svårt att veta­ på förhand att pipan blir vacker, trots allt arbete. Resultatet beror helt på ådringen i träet och det händer att vi får skrota pipor som helt enkelt inte blir bra. En pipa tar cirka två dagar att göra vilket resulterar i att det finns en begränsning i hur mycket vi kan producera.

Ändå är efterfrågan på våra pipor så pass stor att vi kan arbeta med detta på heltid, vilket är jätteroligt.

Men pipmakeriet är ingenting jag och min bror blir rika på eftersom vi säljer våra pipor från 2 500 kronor styck. Det blir ingen hög timpenning.

Flest pipor säljer vi till USA följt av Ryssland och Japan. I Sverige finns det ingen större efterfrågan men vi har en hel del återkommande privatkunder. En stor drivkraft i det här jobbet är tanken på att någon kanske just nu står framför ett pipställ och väljer just min pipa som jag gjort. Det är en häftig känsla.

Pipor genom världshistorien

Kritpipa.

Under 1500-talet spred sig piprökningen över Europa och kritpipan av lera var då den mest populära bland rökarna.

I slutet av 1700-talet började piporna tillverkas av det nya och mycket dyra materialet sjöskum varför långpipor, med huvud i sjöskum, silverlock och ledat munstycke kom på modet.

Vid mitten av 1800-talet började de ersättas av modernare korta pipor, tillverkade i materialet briar.

Källa: Tobaks och ­tändsticksmuseum och ­Wikipedia

Berättat för Tina Remius

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN